<- Till Den poetiska Eddan
-> Kommentarer till texten

Skirnersmål / Skírnismál

Översatt från fornnordiskan av Andreas Rasch (2019).

Dock jag ensam kom ilsken flamma över

Dock jag ensam kom ilsken flamma över (© Andreas Rasch 2019)


Frej, Njords son, hade en dag satt sig i
Lidskalv och såg omkring alla världar.
Han såg mot Jättehem och såg där en
fager mö, då som hon gick från sin faders
sal till skjulet. Därav fick han stor sinnes-
vånda. Skirner hette Frejs tjänare. Njord
bad honom be om Frejs ord.
Då mälde Skade:
Freyr, sonr Njarðar, hafði einn dag sezt í
Hliðskjálf ok sá um heima alla. Hann sá
í Jötunheima ok sá þar mey fagra, þá er
hon gekk frá skála föður síns til skemmu.
Þar af fekk hann hugsóttir miklar.
Skírnir hét skósveinn Freys. Njörðr bað
hann kveðja Frey máls.
Þá mælti Skaði:

1.

"Res dig nu, Skirner,
och gå snabbt att bedja
vår son om samtal
och det att fråga,
vad vise mannen
vare vredgad av.

1.

„Rístu nú, Skírnir,
ok gakk skjótt at beiða
okkarn mála mög
ok þess at fregna,
hveim inn fróði sé
ofreiði afi“.

Skirner kvad:

2.

"Onda ord
är mig att vänta av er son,
om jag går att mäla vid mannen
och det att fråga,
vad vise mannen
vare vredgad av.

Skírnir kvað:

2.

„Illra orða
er mér ón at ykkrum syni,
ef ek geng at mæla við mög
ok þess at fregna,
hveim inn fróði sé
ofreiði afi.

3.

Säg du mig det, Frej,
folkfurst av gudar,
som jag vill veta:
Varför du sent sitter
i ändlånga salen,
min drott, om dagarna?“

3.

Segðu mér þat, Freyr,
folkvaldi goða,
ok ek vilja vita:
Hví þú seinn sitr
endlanga Sali,
minn dróttinn, um daga?“

Frej kvad:

4.

"Varför ska jag säga dig,
ungersvennen,
mycken modfälldhet?
För att Alvrödull
lyser om alla dagar
men dock ej på mina sinnen“.

Freyr kvað:

4.

„Hví um segjak þér,
seggr inn ungi,
mikinn móðtrega?
Því at alfröðull
lýsir um alla daga
ok þeygi at mínum munum“.

Skirner kvad:

5.

"Sinnen dina
tror jag ej så svåra vara,
att du mig, sven, ej säger,
ty unga tillsammans
var vi i urtiden,
väl må vi två tro oss“.

Skírnir kvað:

5.

„Muni þína
hykk-a ek svá mikla vera,
at þú mér, seggr, né segir,
því at ungir saman
várum í árdaga,
vel mættim tveir trúask“.

Frej kvad:

6.

"I Gymers gårdar
jag gånga såg
för mig dyrbar mö;
armar lyste,
och av dessa
all sky och sjöar.

Freyr kvað:

6.

„Í Gymis görðum
ek ganga sá
mér tíða mey;
armar lýstu,
en af þaðan
allt loft ok lögr.

7.

Mön är mig dyrare
än för någon man
som ung var i urtiden;
asar och alver
det vill ingen man,
att vi samman ses“.

7.

Mær er mér tíðari
en manna hveim
ungum í árdaga;
ása ok alfa
þat vill engi maðr,
at vit samt séim“.

Skirner kvad:

8.

"Märr giv du mig då,
den som mig genom mörkret bär
visa vaggande låga,
och det svärd,
som själv fäktas
mot jättars ätt“.

Skírnir kvað:

8.

„Mar gefðu mér þá,
þann er mik um myrkvan beri
vísan vafrloga,
ok þat sverð,
er sjalft vegisk
við jötna ætt“.

Frej kvad:

9.

"Märr jag dig den ger,
som dig om mörkret bär
visa vaggande låga,
och det svärd,
som själv må fäktas,
om den är lärd, som det lyfter“.

Freyr kvað:

9.

„Mar ek þér þann gef,
er þik um myrkvan berr
vísan vafrloga,
ok þat sverð,
er sjalft mun vegask,
ef sá er horskr, er hefr“.

Skirner mälde vid hästen:

10.

"Dunkelt är ute,
dags tror jag för oss att fara
regnigt fjäll över,
tursars folk över;
båda vi når dit,
eller oss båda tar
den fruktansvärde jätten“.

Skírnir mælti við hestinn:

10.

„Myrkt er úti,
mál kveð ek okkr fara
úrig fjöll yfir,
þursa þjóð yfir;
báðir vit komumk,
eða okkr báða tekr
sá inn ámáttki jötunn“.

Skirner red i Jättehem till Gymers gårdar.
Där var ylande hundar och de var bundna
framför gärdsgårdens grind, den som var
omkring Gerds sal. Han red till dit, där
en fäherde satt på en hög, och han kvad:

Skírnir reið í Jötunheima til Gymisgarða.
Þar váru hundar ólmir ok bundnir fyrir
skíðgarðs hliði, þess er um sal Gerðar var.
Hann reið at þar, er féhirðir sat á haugi,
ok kvaddi hann:

11.

"Säg du det, herde,
när du på högen sitter
och vaktar alla vägar:
Hur jag för ordbyte
kommer åt unga mön
förbi Gymers gråvargar?“

11.

„Segðu þat, hirðir,
er þú á haugi sitr
ok varðar alla vega:
Hvé ek at andspilli
komumk ins unga mans
fyr greyjum Gymis?“

Herden kvad:

12.

"Är du en dödsdömd,
eller är du död redan?
I ordbytes väntan
du skall evigt vara
Gymers goda mös“.

Hirðir kvað:

12.

„Hvárt ertu feigr,
eða ertu framgenginn?
Andspillis vanr
þú skalt æ vera
góðrar meyjar Gymis“.

Skirner kvad:

13.

"Beslut är bättre
än att bölande vare,
den som är färdig att fara;
intill en gryning
var mig livsåldern skapad
och hela livet lagat“.

Skírnir kvað:

13.

„Kostir ro betri
heldr en at klökkva sé,
hveim er fúss er fara;
einu dægri
mér var aldr of skapaðr
ok allt líf of lagit“.

Gerd kvad:

14.

"Vad är det larmande larm,
som jag lyssnar nu till
våra hus uti?
Jorden bävar,
och alldeles framför
skälver Gymers gårdar“.

Gerðr kvað:

14.

„Hvat er þat hlym hlymja,
er ek heyri nú til
ossum rönnum í?
Jörð bifask,
en allir fyrir
skjalfa garðar Gymis“.

Tjänarinnan kvad:

15.

"En man är här ute,
stigen av märrs rygg,
han lämnar häst till jords att ta“.

Ambátt kvað:

15.

„Maðr er hér úti,
stiginn af mars baki,
jó lætr til jarðar taka“.

Gerd kvad:

16.

"In be du honom gå
i våran sal
att dricka mest rosat mjöd;
dock det mig ängslar,
att här ute vare
min broders bane.

Gerðr kvað:

16.

„Inn bið þú hann ganga
í okkarn sal
ok drekka inn mæra mjöð;
þó ek hitt óumk,
at hér úti sé
minn bróðurbani.

17.

Vad om ej alvers
eller asars son
eller visa vaners?
Varför du ensam kommit
ilsken flamma över
vår salbyggning att skåda?“

17.

Hvat er þat alfa
né ása sona
né víssa vana?
Hví þú einn of komt
eikinn fúr yfir
ór salkynni at séa?“

Skirner kvad:

18.

"Ej är jag alvers
eller asars son
eller visa vaners;
dock jag ensam kom
ilsken flamma över
er salbyggning att skåda.

Skírnir kvað:

18.

„Emk-at ek alfa
né ása sona
né víssa vana;
þó ek einn of komk
eikinn fúr yfir
yður salkynni at séa.

19.

Elva äpplen
här har jag av guld,
de må jag dig, Gerd, giva,
frid att köpa,
att du med Frej försäkrar
lyckligast att leva“.

19.

Epli ellifu
hér hef ek algullin,
þau mun ek þér, Gerðr, gefa,
frið at kaupa,
at þú þér Frey kveðir
óleiðastan lifa“.

Gerd kvad:

20.

"Elva äpplen
tar jag aldrig
på någon mans maning,
ej ska jag och Frej,
medan våra liv finnas,
bo båda tillsammans“.

Gerðr kvað:

20.

„Epli ellifu
ek þigg aldregi
at mannskis munum,
né vit Freyr,
meðan okkart fjör lifir,
byggjum bæði saman“.

Skirner kvad:

21.

"Ring jag dig då ger,
den som bränd var
med Odins unga son;
jämntunga är de åtta
som av den droppar
varje nionde natt.

Skírnir kvað:

21.

Baug ek þér þá gef,
þann er brenndr var
með ungum Óðins syni;
átta eru jafnhöfgir,
er af drjúpa
ina níundu hverja nótt“.

Gerd kvad:

22.

"Ring jag tar ej,
trots bränd den vare
med Odins unga son;
är mig ej guldbrist
i Gymers gårdar,
när fars förmögenhet delas“.

Gerðr kvað:

22.

„Baug ek þikk-a-k,
þótt brenndr séi
með ungum Óðins syni;
er-a mér gulls vant
í görðum Gymis,
at deila fé föður“.

Skirner kvad:

23.

"Ser du detta svärdet, snärta,
smäckert, sirat
som jag har i handen här?
Huvudet hugga
jag ska från halsen din
om ej du mig samtycke säger“.

Skírnir kvað:

23.

„Sér þú þenna mæki, mær,
mjóvan, málfáan,
er ek hef í hendi hér?
Höfuð höggva
ek mun þér halsi af,
nema þú mér sætt segir“.

Gerd kvad:

24.

"Onåd tåla
vill jag aldrig
på någon mans maning;
dock jag det gissar,
om det Gymer glädjer
för strid ej avog,
att ni ska strida ivrigt.“

Gerðr kvað:

24.

„Ánauð þola
ek vil aldregi
at mannskis munum;
þó ek hins get,
ef it Gymir finnizk
vígs ótrauðir,
at ykkr vega tíði“.

Skirner kvad:

25.

"Ser du detta svärdet, snärta,
smäckert, sirat,
som jag har i handen här?
För dessa eggar
niger den åldrade jätten,
blir din fader för döden.

Skírnir kvað:

25.

„Sér þú þenna mæki, mær,
mjóvan, málfáan,
er ek hef í hendi hér?
Fyr þessum eggjum
hnígr sá inn aldni jötunn,
verðr þinn feigr faðir.

26.

Tamstav jag dig slår med,
och jag dig tämja må,
mö, till mina maningar;
där ska du gå,
som dig mänskors söner
sedan aldrig ser.

26.

Tamsvendi ek þik drep,
en ek þik temja mun,
mær, at mínum munum;
þar skaltu ganga,
er þik gumna synir
síðan æva séi.

27.

Örns klippa uppå
ska du i åratal sitta,
vända världen bort,
spana in till Hel;
mat vare dig mer led
än för alla män
den blanka ormen bland folk är.

27.

Ara þúfu á
skaltu ár sitja,
horfa heimi ór,
snugga heljar til;
matr sé þér meir leiðr
en manna hveim
inn fráni ormr með firum.

28.

En underlig syn du blir,
när du ut kommer,
åt dig Hrimner hånler,
på dig helst alla stirrar;
välkändare du blir
än vakt bland gudar,
grindar du gapar bortom.

28.

At undrsjónum þú verðir,
er þú út kemr,
á þik Hrímnir hari,
á þik hotvetna stari;
víðkunnari þú verðir
en vörðr með goðum,
gapi þú grindum frá.

29.

Toka och ynka,
tistle och otåle,
växer dig tårar med tungsinne;
sätt du dig ner,
och jag må säga dig
svårt sorgekväde
och tvåfalt tungsinne:

29.

Tópi ok ópi,
tjösull ok óþoli
,
vaxi þér tár með trega;
sezk þú niðr,
en ek mun segja þér
sváran súsbreka
ok tvennan trega:

30.

Troll de nypa
dig skall i nedrig dag
i jättars gårdar;
till rimtursars hallar
du skall varje dag
kräla kraftlös,
kräla kraft förutan;
gråt mot glädje
skall du till godo ha
och lida med tårar tungsinne.

30.

Tramar gneypa
þik skulu gerstan dag
jötna görðum í;
til hrímþursa hallar
þú skalt hverjan dag
kranga kostalaus,
kranga kostavön;
grát at gamni
skaltu í gögn hafa
ok leiða með tárum trega.

31.

Hos trehövdade tursar
du skall evigt dröja
eller karlalös kvarstå;
ditt sinne snärjer
dig i trånad tyna;
var du som tisteln,
den som var trängd ner
i slutet av skördtid.

31.

Með þursi þríhöfðuðum
þú skalt æ nara
eða verlaus vera;
þitt geð grípi,
þik morn morni;
ver þú sem þistill,
sá er var þrunginn
í önn ofanverða.

32.

Till skogs jag gick
och till savigt träd
trollspö att taga,
trollspö jag tog.

32.

Til holts ek gekk
ok til hrás viðar
gambantein at geta,
gambantein ek gat.

33.

Vred är dig Odin,
vred är dig Asabrager,
dig skall Frej förkasta,
du förfärliga mö,
sedan du fångat har
gudars grymma vrede.

33.

Reiðr er þér Óðinn,
reiðr er þér Ásabragr,
þik skal Freyr fíask,
in firinilla mær,
en þú fengit hefr
gambanreiði goða.

34.

Höra jättar,
höra rimtursar,
Suttungs söner,
så ock asakämpar,
hur jag förbjuder,
hur jag förbannar
mäns glädje för mön,
mäns nytta för mön.

34.

Heyri jötnar,
heyri hrímþursar,
synir Suttunga,
sjalfir ásliðar,
hvé ek fyrbýð,
hvé ek fyrirbanna
manna glaum mani,
manna nyt mani.

35.

Rimgrimner heter tursen,
som dig hava skall
framför likgrind långt ner;
där dig våndosöner
vid skogens rötter
getapiss giver;
ädlare dryck
får du aldrig,
mö, av din mildhet,
mö, vid min mildhet.

35.

Hrímgrímnir heitir þurs,
er þik hafa skal
fyr nágrindr neðan;
þar þér vílmegir
á viðarrótum
geitahland gefi;
œðri drykkju
fá þú aldregi,
mær, af þínum munum,
mær, at mínum munum.

36.

Turs ristar jag åt dig
och tre stavar,
brånad och besatthet och brådska;
så jag det ristar bort
som jag det ristat på,
om det tarvas trots allt“.

36.

Þurs ríst ek þér
ok þría stafi,
ergi ok æði ok óþola;
svá ek þat af ríst
sem ek þat á reist,
ef gerask þarfar þess“.

Gerd kvad:

37.

"Hälsad var du nu hellre, sven,
och ta vid rimkalken
full av forna mjödet;
dock hade jag det ämnat
att jag skulle aldrig
älska vaner väl“.

Gerðr kvað:

37.

„Heill ver þú nú heldr, sveinn,
ok tak við hrímkálki
fullum forns mjaðar;
þó hafðak þat ætlat,
at myndak aldregi
unna vaningja vel“.

Skirner kvad:

38.

"I ärendet mitt
vill jag allt veta,
innan jag rider hem hädan,
när du i möte
ska den mogne
Njords son nalkas“.

Skírnir kvað:

38.

„Örendi mín
vil ek öll vita,
áðr ek ríða heim heðan,
nær þú á þingi
munt inum þroska
nenna Njarðar syni“.

Gerd kvad:

39.

"Barre heter,
som vi båda vet om,
lugnsamma lunden;
och efter nio nätter
där ska Njords son
Gerd unna gamman“.

Gerðr kvað:

39.

„Barri heitir,
er vit bæði vitum,
lundr lognfara;
en eft nætr níu
þar mun Njarðar syni
Gerðr unna gamans“.

Då red Skirner hem. Frej stod ute och tal-
ade till honom och frågade om tidender:

Þá reið Skírnir heim. Freyr stóð úti ok
kvaddi hann ok spurði tíðinda:

40.

"Säg du mig det, Skirner,
innan du kastar sadeln av hästen
och du stiger ett fjät framåt:
Vad du erhöll
i Jättehem
din eller min muntran?“

40.

„Segðu mér þat, Skírnir,
áðr þú verpir söðli af mar
ok þú stígir feti framar:
Hvat þú árnaðir
í Jötunheima
þíns eða míns munar?“

Skirner kvad:

41.

"Barre heter,
som vi båda vet om,
lugnsamma lunden;
och efter nio nätter
där ska Njords son
Gerd unna gamman“.

Skírnir kvað:

41.

„Barri heitir,
er vit báðir vitum,
lundr lognfara;
en eft nætr níu
þar mun Njarðar syni
Gerðr unna gamans“.

Frej kvad:

42.

"Lång är en natt,
längre är två,
hur trängta i tre?
Ofta mig månad
mindre tycktes
än denna bristande brudnatt“.

Freyr kvað:

42.

„Löng er nótt,
langar ro tvær,
hvé of þreyjak þrjár?
Oft mér mánaðr
minni þótti
en sjá half hýnótt“.




Kommentarer till texten

4:4. "alfröðull", "Alvrödull", är en kenning för solen. Se kommentaren till Vafþrúðnismál (47:2) om samma namn.

21:1. Ringen som Skirner erbjuder Gerd är Draupnir. Namnet är bildat av pret. av verbet drjúpa (att droppa), och syftar på det som Skirner beskriver i denna strof: att ringen droppar åtta jämnstora guldringar var nionde natt. Huruvida Draupnir är hans att ge bort är en fråga för sig, eftersom Odin är ringens ägare.

27:7. "inn fráni ormr", "den blanka ormen", är en kenning för draken Fafner, jfr. Fáfnismál (19:1), (26:5).

28:6. "vörðr með goðum", "vakt bland gudar", kan syfta på Heimdal, jfr. Grímnismál (13:4), "þar Heimdall...vörðr goða".

29:1-2. "Tópi ok ópi, tjösull ok óþoli", "Toka och ynka, tistle och otåle"; dessa utrop har karaktären av förbannelser. Endast "tjösull" och "óþoli" är något sånär enkla att tolka. Tjösull är växten kardvädd, vilken visserligen inte är synonym med tistel, men ändå snarlik med sin taggiga stjälk och borre. "óþoli" är bildat av ó (negerande prefix) + þola (att tåla, utstå, genomlida).
Jag har sett "tópi ok ópi" översatt med olika ord av olika författare, men med samma tema av "galenskap, ilska" respektive "sorg, längtan, jämmer". Jag har dock inte sett att någon kunnat visa ordens exakta betydelse, och de verkar inte förekomma på andra ställen i de fornnordiska texterna.

33:2. "Ásabragr", "Asabrager", är en kenning för Tor. Bildat av gen. pl. áss (as, asagud) + bragr (bästa, främsta).

36:1. "Þurs", "Turs", är den tredje runan i det nordiska runalfabetet Futhark. Namnet frammanar associationer till Þursar, eller tursar, d.v.s. jättar. Skirners handling att rista in turs-runan är del i en magisk besvärjelse för att förbanna Gerd.

36:2. "þría stafi", "tre stavar", kan betyda att Skirner ristar tursrunan tre gånger, en s.k. bindruna, ett bruk som är attesterat på runstenar från järnåldern, jfr. Kylverstenen.

42:6. "half hýnótt", "bristande brudnatt"; "hýnótt" är ett ord som inte förekommer på andra ställen i de fornnordiska texterna. Av + nótt (natt). Om man utgår från sammanhanget så kan ordleden hý- vara densamma som återfinns i ord som hýski (hushåll, familj) och hýbót (att förbättra sitt hem).
Ingemar Nordgren (The Well Spring of the Goths: About the Gothic Peoples in the Nordic Countries and on the Continent, 2004) menar att hýnótt är en tidsperiod, att jämföra med engelska fortnight (14 dagar), och att en halv hýnótt är en halv sådan tidsperiod, vilket skulle motsvara de nio dagar som Frej behöver vänta på Gerd. Han refererar till P. Groth (Festskrift til Finnur Jónsson, 1928, København) som istället tolkar half hýnótt som en bröllopsnatt av mindre god kvalitet. Båda förslagen har sina meriter, men eftersom det är svårt att hitta ett bra svenskt namn för en sådan tidsperiod som Nordgren föreslår, så har jag valt den senare tolkningen.


<- Till toppen
<- Till Den poetiska Eddan

© Copyright Göta Ulv. All rights reserved.