-> Kommentarer till texten
Grimnersmål / Grímnismál
Från konung Hraudungs söner / Frá sonum Hrauðungs konungs
Översatt från fornnordiskan av Andreas Rasch (2019).
Odin jag nu heter, Ygg jag innan hette (© Andreas Rasch 2019)
1.
”Het är du, härdugn, och helt för stor; jag vill fjärran, flamma! luddkappan svedjar, trots i luften jag bär mig; bränns jag framför fällen.1.
„Heitr ertu, hripuðr, ok heldr til mikill; göngumk firr, funi! loði sviðnar, þótt ek á loft berak; brennumk feldr fyr.2.
Åtta nätter satt jag mellan eldar här, så att mig ingen bjöd på mat utom Agnar allena, som ensam ska råda, Geirröds son, över goters land.2.
Átta nætr sat ek milli elda hér, svá at mér manngi mat né bauð nema einn Agnarr, er einn skal ráða, Geirröðar sonr, Gotna landi.3.
Helgad ska du, Agnar, då hälsa du ber om av Veratyr vara; för en dryck du skall aldrig bättre gäld ges.3.
Heill skaltu, Agnarr, alls þik heilan biðr Veratýr vera; eins drykkjar þú skalt aldrigi betri gjöld geta.4.
Land är heligt, som jag ser ligga asar och alver nära; och i Trudhem skall Tor vara tills gudarna skingras.4.
Land er heilagt, er ek liggja sé ásum ok alfum nær; en í Þrúðheimi skal Þórr vera unz of rjúfask regin.5.
Idedalar heter, där som Ull har åt sig rustat salen; I Alvhem åt Frej gav i urtiden gudar en tandgåva.5.
Ýdalir heita, þar er Ullr hefir sér of görva Sali; Alfheim Frey gáfu í árdaga tívar at tannféi.6.
Ett tredje gods är så, som goda gudar med silver taklade salen; Falkskalv den heter, som sig fångade asen i urtiden.6.
Bær er sá inn þriði, er blíð regin silfri þökðu Sali; Valaskjalf heitir, er vélti sér áss í árdaga.7.
Sänkebäck heter den fjärde, och där kunde svala vågor virvla över; där de Odin och Saga dricker i alla dagar glada ur guldröda kärl.7.
Sökkvabekkr heitir inn fjórði, en þar svalar knegu unnir yfir glymja; þar þau Óðinn ok Sága drekka um alla daga glöð ór gullnum kerum.8.
Glanshem heter den femte, där som den guldbjärta Valhall vida vilar; och där Hropt väljer varje dag vapendöda män.8.
Glaðsheimr heitir inn fimmti, þars in gullbjarta Valhöll víð of þrumir; en þar Hroftr kýss hverjan dag vápndauða vera.9.
Mycket är välkänt, för de som till Odin kommer hans gästabud att se: med spjut är boningen bjälkad, med sköldar är salen taklagd, brynjor på bänkarna strödda.9.
Mjök er auðkennt, þeim er til Óðins koma salkynni at séa: sköftum er rann reft, skjöldum er salr þakiðr, brynjum um bekki strát.10.
Mycket välkända är de som till Odin kommer hans gästabud att se: varg hänger för västan dörr, och örn ryttlar däröver.10.
Mjök er auðkennt, þeir er til Óðins koma salkynni at séa: vargr hangir fyr vestan dyrr, ok drúpir örn yfir.11.
Trymhem heter den sjätte, där Tjatse bodde, den fruktansvärde jätten; men nu Skade bebor, gudars skira brud, faderns forna hemvist.11.
Þrymheimr heitir inn sétti, er Þjazi bjó, sá inn ámáttki jötunn; en nú Skaði byggvir, skír brúðr goða, fornar tóftir föður.12.
Bredablänk är den sjunde, och där har Balder åt sig rustat salen, på det landet, som jag vet ligger färst fasorunor.12.
Breiðablik eru in sjaundu, en þar Baldr hefir sér of gerva Sali, á því landi, er ek liggja veit fæsta feiknstafi.13.
Himmelberg är den åttonde, och där Heimdal sägs ha välde över vi; där gudars väktare dricker i vilsam boning glad det goda mjödet.13.
Himinbjörg eru in áttu, en þar Heimdall kveða valda véum; þar vörðr goða drekkr í væru ranni glaðr inn góða mjöð.14.
Folkvång är den nionde, och där Freja rår över sätenas bruk i salen; hälften av de fallna hon väljer varje dag, men hälften Odin äger.14.
Folkvangr er inn níundi, en þar Freyja ræðr sessa kostum í sal; halfan val hon kýss hverjan dag, en halfan Óðinn á.15.
Glittner är den tionde, han är med guld stagad och silver taklagd det samma; och där Forsete bor de flesta dagar och tystar alla tvister.15.
Glitnir er inn tíundi, hann er gulli studdr ok silfri þakðr it sama; en þar Forseti byggir flestan dag ok svæfir allar sakir.16.
Noatun är den elfte, och där Njord har åt sig rustat salen; mäns prins den menlöse högtimrad harg han rår.16.
Nóatún eru in elliftu, en þar Njörðr hefir sér of görva Sali; manna þengill inn meins vani hátimbruðum hörgi ræðr.17.
Ris växer och resligt gräs i Vidars vida land; och där sonen kastar sig av springarens rygg fräck att hämnas fadern.17.
Hrísi vex ok háu grasi Víðars land viði; en þar mögr of læzk af mars baki frœkn at hefna föður.18.
Andrimner låter i Eldrimner Särimner bli sjuden bästa fläsket, men det vet få, varav enhärjar näras.18.
Andhrímnir lætr í Eldhrímni Sæhrímni soðinn fleska bezt, en þat fáir vitu, við hvat Einherjar alask.19.
Gere och Freke mättar fejdvane hyllade Härfader; och vid somt vin vapenfrejdade Odin alltid lever.19.
Gera ok Freka seðr gunntamiðr hróðigr Herjaföðr; en við vín eitt vápngöfugr Óðinn æ lifir.20.
Hugin och Munin flyger varje dag jordgrund över; jag ängslar över Hugin, att han åter ej kommer, dock kikar jag mer efter Munin.20.
Huginn ok Muninn fljúga hverjan dag jörmungrund yfir; óumk ek of Hugin, at hann aftr né komi-t, þó sjámk meir of Munin.21.
Tund dånar, bor Digerulvens fisk i floden; åström tyckes övermäktig Valglada att vada.22.
Valgrind heter, som står på vallen helig framför helgad dörr; forn är den grind, men det vet få, hur hon med lås är lyckt.22.
Valgrind heitir, er stendr velli á heilög fyr helgum durum; forn er sú grind, en þat fáir vitu, hvé hon er í lás of lokin.23.
Femhundra dörrar och fyrtio omkring, så tänker jag på Valhall vara; åttahundra enhärjar går ur en dörr; då som de far mot vargen att strida.23.
Fimm hundruð dura ok umb fjórum tögum, svá hygg ek á Valhöllu vera; átta hundruðu Einherja genga senn ór einum durum; þá er þeir fara við vitni at vega.24.
Fem hundra rum och fyrtio omkring, så tänker jag Bilskirner byggts; godset deras, av gårdar jag veta, min sons vet jag är störst.24.
Fimm hundruð golfa ok umb fjórum tögum, svá hygg ek Bilskírni með bugum; ranna þeira, er ek reft vita, míns veit ek mest magar.25.
Heidrun heter geten, som står i hallen och biter av Läråds lemmar; stort kar fylla hon skall skira mjödets; ej kan den starkdricka sina.25.
Heiðrún heitir geit, er stendr höllu á ok bítr af Læraðs limum; skapker fylla hon skal ins skíra mjaðar; kná-at sú veig vanask.26.
Ektörne heter hjorten, som står i hallen och biter av Läråds lemmar; och från hans horn droppar i Hvergelmer, därifrån är alla vägars vatten.26.
Eikþyrnir heitir hjörtr, er stendr höllu á ok bítr af Læraðs limum; en af hans hornum drýpr í Hvergelmi, þaðan eigu vötn öll vega.27.
Sidan och Vidan, Sökan och Ekan, Svalan och Gunntrån, Fjäran och Fimbultalan, Rhen och Rännan, Gepan och Gapan, Gamlan och Gervimlan, de slingrar kring gudars skatt, Tynan och Vinan, Tallan och Hallan, Grådan och Gunntöran.27.
Síð ok Víð, Sœkin ok Eikin, Svöl ok Gunnþró, Fjörm ok Fimbulþul, Rín ok Rennandi, Gipul ok Göpul, Gömul ok Geirvimul, þær hverfa um hodd goða, Þyn ok Vín, Þöll ok Höll, Gráð ok Gunnþorin.28.
Vinå heter en, annan Vägsvindan, tredje Tjodnumman, Nyttan och Nättlan, Nännan och Rönnan, Slida och Ridan, Svalgan och Ulvan, Vidan och Väntan, Våndan och Strandan, Gällan och Ljungan, de falla mänskor nära, och falla till Hel hädan.28.
Vín á heitir enn, önnur Vegsvinn, þriðja Þjóðnuma, Nýt ok Nöt, Nönn ok Hrönn, Slíð ok Hríð, Sylgr ok Ylgr, Víð ok Ván, Vönd ok Strönd, Gjöll ok Leiftr, þær falla gumnum nær, en falla til Heljar heðan.29.
Karmån och Armån och Karlögar två, de skall Tor vada var dag, när han far att döma vid Yggdrasils ask, ty att asabron bränner alla lågor, heligt vatten kokar.29.
Körmt ok Örmt ok Kerlaugar tvær, þær skal Þórr vaða dag hvern, er hann dæma ferr at aski Yggdrasils, því at ásbrú brenn öll loga, heilög vötn hlóa.30.
Glader och Guller, Glänse och Skedbränne, Silvertofs och Sene, Gissle och Falhove, Guldtofs och Lättfjäte, de hästar rida asar var dag, när de far att döma vid Yggdrasils ask.30.
Glaðr ok Gyllir, Glær ok Skeiðbrimir, Silfrintoppr ok Sinir, Gísl ok Falhófnir, Gulltoppr ok Léttfeti, þeim ríða æsir jóm dag hvern, er þeir dæma fara at aski Yggdrasils.31.
Tre rötter står på tre vägar under Yggdrasils ask; Hel bor under ena, andra rimtursar, tredje mänskliga män.31.
Þríar rætr standa á þría vega undan aski Yggdrasils; Hel býr und einni, annarri hrímþursar, þriðju mennskir menn.32.
Ratatosk heter ekorren, som ränna skall på Yggdrasils ask, örns ord han skall från ovan bära och säga till Nidhugg nedan.32.
Ratatoskr heitir íkorni, er renna skal at aski Yggdrasils, arnar orð hann skal ofan bera ok segja Níðhöggvi niðr.33.
Hjortar är ock fyra, de som på jätteträdet krokhalsade gnaga: Döde och Dvale, Dånör och Duratror.34.
Flera ormar ligger under Yggdrasils ask, och det vet var ovis apa: Goin och Moin de är Gravulvens söner, Grårygg och Gravfälte, Vävner och Sövner, tänker jag, aldrig skulle trädets kvistar ta.34.
Ormar fleiri liggja und aski Yggdrasils, en þat of hyggi hverr ósviðra apa: Góinn ok Móinn þeir ro Grafvitnis synir, Grábakr ok Grafvölluðr, Ófnir ok Sváfnir, hygg ek, at æ skyli meiðs kvistu má.35.
Yggdrasils ask lider omak mer än män vet om: hjort biter ovan, och på sidan den multnar, Nidhugg skördar nedan.35.
Askr Yggdrasils drýgir erfiði meira en menn um viti: hjörtr bítr ofan, en á hliðu fúnar, skerðir Níðhöggr neðan.36.
Rist och Mist, vill jag, att åt mig horn bär, Skeggjöld och Skögul, Hild och Trud, Hlökk och Härfjät, Gäll och Geirölull, Randgrid och Rådgrid och Ragnleif, de bär åt enhärjare öl.36.
Hrist ok Mist, vil ek, at mér horn beri, Skeggjöld ok Skögul, Hildi ok Þrúði, Hlökk ok Herfjötur, Göll ok Geirölul, Randgríðr ok Ráðgríðr ok Reginleif, þær bera Einherjum öl.37.
Årvake och Allsvinde, de skall upp hädan smala solen draga; och under deras bågar dolde blida makter, asar, järnbälg.37.
Árvakr ok Alsviðr þeir skulu upp heðan svangir sól draga; en und þeira bógum fálu blíð regin, æsir, ísarnkol.38.
Svalin heter, han står framför solen, sköld, åt skinande guden; berg och bränning, jag vet, att brinna de skall, om han faller ifrån.38.
Svalinn heitir, hann stendr sólu fyrir, skjöldr, skínanda goði; björg ok brim, ek veit, at brenna skulu, ef hann fellr í frá.39.
Skall heter ulven, som förföljer den skirlätta guden till vedskogars värn, en andra Hate, han är Rosulvens son, den ska följa skyns skira brud.39.
Sköll heitir ulfr, er fylgir inu skírleita goði til varna viðar, en annarr Hati, hann er Hróðvitnis sonr, sá skal fyr heiða brúði himins.40.
Ur Ymers hull var jorden skapad, och ur svettet hav, berg ur benen, träd ur håret, och ur huvudskål himlen.40.
Ór Ymis holdi var jörð of sköpuð, en ór sveita sær, björg ór beinum, baðmr ór hári, en ór hausi himinn.41.
Och ur hans bryn gjorde blida makter Midgård åt mäns söner, och ur hans hjärna var de modfällda molnen allihop skapade.41.
En ór hans brám gerðu blíð regin Miðgarð manna sonum, en ór hans heila váru þau in harðmóðgu ský öll of sköpuð.42.
Ulls ynnest och alla gudars upphöjer alla som tar först vid flamman, ty att öppna världar blir för asars söner, dem som de häver från kitteln.42.
Ullar hylli hefr ok allra goða hverr er tekr fyrstr á funa, því at opnir heimar verða of ása sonum, þá er hefja af hvera.43.
Ivalds söner gick i urtiden Skidbladner att skapa, bästa skeppet åt skira Frej, till nytta för Njords son.43.
Ívalda synir gengu í árdaga Skíðblaðni at skapa, skipa bezt skírum Frey, nýtum Njarðar bur.44.
Yggdrasils ask, han är störst av träden, men Skidbladner skeppen, Odin asar, och hästar Sleipner, Bilrost broar, och Brage skalder, Håbrok hökar, och hundar Garm.44.
Askr Yggdrasils, hann er œðstr viða, en Skíðblaðnir skipa, Óðinn ása, en jóa Sleipnir, Bilröst brúa, en Bragi skalda, Hábrók hauka, en hunda Garmr.45.
Ansiktet har jag nu upplyft framför segergudars söner, vid det ska hjälparvilja vakna; alla asar i den skall in komma Ägirs bänkar uppå, Ägirs drycke i.45.
Svipum hefi ek nú yppt fyr sigtíva sonum, við þat skal vilbjörg vaka; öllum ásum þat skal inn koma Ægis bekki á, Ægis drekku at.46.
Jag heter Grim, jag heter Gånglede, Härföraren och Hjälmbäre, Täcker och Tredje, Tunder och Uder, Härblinde och Höge.46.
Hétumk Grímr, hétumk Gangleri, Herjann ok Hjalmberi, Þekkr ok Þriði, Þundr ok Uðr, Helblindi ok Hár.47.
Sanne och Svepe och Sanngäte, Härglad och Knycke, Bilöge, Bålöge, Bölverk, Fjälne, Grim och Grimner, Gäckvis och Mångvis,47.
Saðr ok Svipall ok Sanngetall, Herteitr ok Hnikarr, Bileygr, Báleygr, Bölverkr, Fjölnir, Grímr ok Grímnir, Glapsviðr ok Fjölsviðr,48.
Långhatte, Långskägge, Segerfader, Knyckte, Allfader, Valfader, Åtride och Farmatyr; ett namn kallade jag mig aldrig, när jag bland folk for.48.
Síðhöttr, Síðskeggr, Sigföðr, Hnikuðr, Alföðr, Valföðr, Atríðr ok Farmatýr; einu nafni hétumk aldregi, síz ek með folkum fór.49.
Grimner kallade de mig hos Geirröds, men Gälling hos Åsmunds, men då Kjalar, när jag kälkar drog, Tror på tingen, Vedur i striderna, Önske och Ome, Jämnhög och Biflinde, Gandler och Harbard bland gudar.49.
Grímni mik hétu at Geirröðar, en Jalk at Ásmundar, en þá Kjalar, er ek kjalka dró, Þrór þingum at, Viðurr at vígum, Óski ok Ómi, Jafnhár ok Biflindi, Göndlir ok Hárbarðr með goðum.50.
Svidur och Svidrer som jag hette hos Sänkmimers, och jag dolde det för gamle jätten, då när Midulvens jag var den berömdes sons bane med orden.50.
Sviðurr ok Sviðrir er ek het at Sökkmímis, ok dulðak þann inn aldna jötun, þá er ek Miðvitnis vark ins mæra burar orðinn einbani.51.
Drucken är du, Geirröd, du har övermåttan druckit; mycket är du berövad, när du är så min välgång, alla enhärjar och Odins ynnest.51.
Ölr ertu, Geirröðr, hefr þú ofdrukkit; miklu ertu hnugginn, er þú ert mínu gengi, öllum Einherjum ok Óðins hylli.52.
Åtskilligt jag sagt dig, men du föga minns: omkring dig vilseleder vänner; ett svärd ligger jag ser min väns helt i blod drivet.52.
Fjölð ek þér sagðak, en þú fátt of mant: of þik véla vinir; mæki liggja ek sé míns vinar allan í dreyra drifinn.53.
Eggmattad fallen nu skall Ygg hava, ditt liv vet jag har lidit; hätska är diser, nu kan du Odin se, nalkas du mig, om du mäktar.53.
Eggmóðan val nú mun Yggr hafa, þitt veit ek líf of liðit; úfar ro dísir, nú knáttu Óðin sjá, nálgasktu mik, ef þú megir.54.
Odin jag nu heter, Ygg jag innan hette, jag hette Tunder före det, Vaker och Skilfing, Vävde och Hroptatyr, Göte och Gälling bland gudar, Vävner och Sövner, som jag tror, att de blivna vare alla av endast mig".54.
Óðinn ek nú heiti, Yggr ek áðan hét, hétumk Þundr fyr þat, Vakr ok Skilfingr, Váfuðr ok Hroftatýr, Gautr ok Jalkr með goðum, Ófnir ok Sváfnir, er ek hygg, at orðnir sé allir af einum mér“.Kommentarer till texten
I Grímnismál förekommer väldigt många egennamn. Det kanske är den text i Eddan som är namntätast. Jag har valt att "översätta" dessa, eller i vissa fall då endast "försvenska" stavningen, och oftast har jag då ändå skrivit en kommentar om betydelsen av de ordled som sannolikt utgör namnet. I min översättning av vattendragen i stroferna 27-29 har jag gett dem ändelserna -an eller -ån för att efterlikna namngivningen av svenska vattendrag. Vägledning till detta har jag till stor del funnit i en avhandling av Carolyn Ann Pearce: Grímnismál: An Edition and Commentary (Royal Holloway College, (University of London), 1972) där hon jämför olika översättares tolkningar och delger sina egna. Jag har inte kommenterat alla egennamn, bara nästan alla, så jag rekommenderar läsning av hennes avhandling vid intresse. Nyttan med att försöka översätta egennamnen är diskutabel, men eftersom de flesta namnen var begripliga för de samtida åhörarna av sagan vill jag göra dem begripliga både för den som endast läser min tolkning, och för den som lättare vill läsa på originalspråket.
1:4. "loði", "luddkappan"; loði är en typ av lurvig pälskappa eller mantel, och någon direkt motsvarighet finns inte i det svenska språket. loði är dock besläktat med svenska "ludd", därav denna uppfinning.
3:3. "Veratýr", "Veratyr", är en kenning för Odin. Bildat av ack./gen. pl. av verr (man, krigare) + týr (asaguden Tyr, men även generell term för en gud). Betydelsen är således "Mäns gud" eller "Krigares gud".
4:4. "Þrúðheimi", "Trudhem"; ack. av Þrúðheimr, Tors boning i Asgård. Av þrúð- (prefix med betydelsen stark, mäktig, heroisk), jfr. þrúðigr (stark, mäktig), + dat. av heimr (hem).
5:1. "Ýdalir", "Idedalar"; bildat av ýr (idegran) + pl. av dalr (dal).
6:4. "Valaskjalf", "Falkskalv"; ack./gen. pl. av valr (falk) + skjalf (klippa). Många översättare har istället läst "vala-" som pl. av valr (död, stupad i strid), och relaterat namnet till Valhall. Det valr som ingår i termer relaterade till döda krigare har dock ingen pluralform som skulle kunna ge upphov till formen "vala-", och samtliga sådana termer skrivs "val-", jfr. Valfǫðr, Valhǫll, Valtýr, etc.
7:1. "Sökkvabekkr", "Sänkebäck"; av søkkva (att sänka; att sjunka) + bekkr (bäck).
8:1. "Glaðsheimr", "Glanshem"; gen. av glaðr (glad; glänsande, ljus) + heimr (hem). Med tanke på det efterföljande adjektivet "gullbjarta", "guldbjärta", så är nog namnets betydelse "Den glänsandes hem".
11:1. "Þrymheimr", "Trymhem"; av þrymr (dån) + heimr (hem).
12:1. "Breiðablik", "Bredablänk"; av breiðr (bred) + blik (blänk).
13:1. "Himinbjörg", "Himmelberg"; av himinn (himmel) + pl. av bjarg (berg).
14:1. "Folkvangr", "Folkvång"; av folk (folk, här) + vangr (fält, vång).
15:1. "Glitnir", "Glittner"; av glita (att glittra).
16:1. "Nóatún", "Noatun"; av nóa + tún (gård, inhägnad, stad, tun). Den första ordleden, "nóa", anges av C. A. Pearce som betydande "skepp". Ordet kan möjligen vara relaterat till nǫrr (nor, sund), vilket istället skulle ge betydelsen "gården vid noret", vilket också väl anspelar på Njords roll som havsgud.
18:1. "Andhrímnir", "Andrimner"; av and + hrím (rimfrost; sot). C. A. Pearce tolkar ordleden "and" som "ansikte". Det fornnordiska ordet för ansikte är andlit, men ordleden and- härstammar via urgermanska från urindoeuropeiska hent (ansikte). Betydelsen kan således vara "den med sotigt ansikte".
18:2. "Eldhrímni", "Eldrimner", är grytan vari Särimner kokas. Av eldr (eld) + hrím (rimfrost; sot). Namnet kan läsas "den av eld sotade".
18:3. "Sæhrímni", "Särimner"; möjligen av sær (hav) + hrím (rimfrost; sot).
21:1. "Þund", "Tund"; Betydelsen är obskyr. Möjligen relaterat till ett av Odins namn: "Þundr", "Tunder", och eventuellt besläktat med ett urgermanskt þunraz (åska, tordön). C. A. Pearce föreslår Sophus Bugges tolkning (Norrœn Fornkvæði...Sæmundar Edda Hins Fróða, Christiania, 1867) att ordet ska tolkas som "den svällande böljan", och hon jämför med fornengelska þindan (att svälla).
21:2. "Þjóðvitnis", "Digerulvens"; av þjóð (folk, nation; prefix med betydelsen stor, diger) + gen. av vitnir (poet. ulv). Syftar sannolikt på ulven Fenrir.
21:6. "Valglaumni", "Valglada"; av valr (död, stupad i strid) + glaumr (stojande glädje). Ordet glaumr är ytterst besläktat med samma rot som gett upphov till svenska "glad". Betydelsen skulle kunna vara något i stil med "de glada döda". Eftersom Tund otvetydigt syftar till den å som beskrivs i strofen så är Valglamne förslagsvis en annan entitet. Det som målas upp i denna och nästföljande strofer är hur man närmar sig Valhall, först via en övermäktig å, sedan genom den låsta Valgrind. Det är nära till hands att tolka "Valglaumni" som en kenning för de stupade män som söker inträde till Valhall.
24:3. "Bilskírni", "Bilskirner"; dat. av Bilskírnir, av bil (ögonblick) + skírr (skir, ljus, strålande). Bilskirner är åskguden Tors boning, och namnet kan då anspela på blixtens egenskaper, i och med att denna lyser för ett kort ögonblick. I Codex Regius kommer denna strof före strof 23, men jag har bevarat G. Jónssons ordningsföljd här.
25:1. "Heiðrún", "Heidrun"; av heiðr (heder; ljus) + rún (runa, hemlighet, visdom).
25:3. "Læraðs", "Läråd"; gen. av Læraðr. Första ordleden sannolikt læ (ondska, gift, bane) + ráða (att råda över) eller ráð (råd). Namnet kan då betyda "den som rår över ondska", eller "den som ger onda råd". Läråd syftar nog på ett träd, och sannolikt på Yggdrasil, jfr. strof 33 "Hirtir eru ok fjórir, þeirs at hœfingar gaghalsir gnaga", och strof 35 "Askr Yggdrasils...hjörtr bítr ofan".
26:1. "Eikþyrnir", "Ektörne"; av eik (ek) + þyrnir (törne, tagg).
26:5. "Hvergelmi", "Hvergelmer"; dat. av Hvergelmir, av hverr (varm källa, kittel) + ett förmodat ord galmr (rop, eko), relaterat till gjalla (ropa, skrika). Betydelsen blir då förmodligen "källan som ropar".
27:1 "Síð", "Sidan"; av síðr (lång). "Víð", "Vidan"; av víðr (vid, bred).
27:2 "Sœkin", "Sökan"; av sœkja (att söka). "Eikin", "Ekan"; antingen av eik (ek) eller eikin (vild).
27:3 "Svöl", "Svalan"; fem. nom. av sval (sval). "Gunnþró", "Gunntrån"; av gunnr (krig) + fem. av þrár (trotsig, trå).
27:4 "Fjörm", "Fjäran"; möjligen av fjara (förstrand, fjär) "Fimbulþul", "Fimbultalan"; av fimbul (mäktig, stor) + þylja (att tala).
27:5 "Rín", "Rhen"; Rín var det fornnordiska namnet på den Västeuropeiska floden Rhen. Dess namn härstammar från urkeltiska Rēnos, som i sin tur kommer av den urindoeuropeiska roten hreyh (att flöda, ränna, koka). "Rennandi", "Rännan"; pres. part. av renna (att springa, ränna). Betydelsen av "Rín" och "Rennandi" är således etymologiskt identiska.
27:6 "Gipul", "Gepan"; av geip (skrävel, geperi). "Göpul", "Gapan"; pl. nom. av gap (gap).
27:7 "Gömul", "Gamlan"; fem. nom. av gamall (gammal). "Geirvimul", "Gervimlan"; av geirr (spjut) + vimul. Ett svenskt ord "ger" som beskriver spetsiga föremål är besläktat med geirr. Jag saknar kännedom om vilket fornnordiskt ord som gett upphov till "vimul", men det kan vara besläktat med svenska "vimla", och komma av en urgermansk rot, jfr. fornhögtyska wemôn (bölja) och fornsaxiska wemmian (att välla fram).
27:9 "Þyn", "Tynan"; möjligen av þynna (att tyna, göra tunnare). "Vin", "Vinan"; av vin (äng, vin).
27:10 "Þöll", "Tallan"; av oklar betydelse, möjligen av þǫll (tall). "Höll", "Hallan"; av hallr (lutande), jfr. svenska "hall" som beteckning för sluttande berggrund, vilket är besläktat med hallr.
27:11 "Gráð", "Grådan"; av gráði (vind som krusar vattenytan), jfr. svenska "gråda" som beteckning för mindre fors. "Gunnþorin", "Gunntöran"; av gunnr (krig) + þora (att våga, töra).
28:1 "Vín á", "Vinå"; av vín (vin) + á (å, älv).
28:2 "Vegsvinn", "Vägsvindan"; av vegr (väg) + svinnr (snabb, svind).
28:3 "Þjóðnuma", "Tjodnumman"; av þjóð (folk, nation; prefix med betydelsen stor, diger) + perf. part. nema (att ta), jfr. svenska "nimma", vars perf. part. är "nummen".
28:4 "Nýt", "Nyttan"; av nýtr (nyttig). "Nöt", "Nättlan"; av för mig okänt fornnordiskt ord. Kan vara besläktat med svenska "nässla", "nättel", av ett urgermanskt natilǭ (nässla), jfr. gotländska nata.
28:5 "Nönn", "Nännan"; av för mig okänt fornnordiskt ord. Kan vara besläktat med svenska "nännig", med betydelsen modig, från en urgermansk rot nanþ- (modig). "Hrönn", "Rönnan"; av hrǫnn (våg).
28:6 "Slíð", "Slida"; antingen av subs. slíðr (slida, svärdsskida) eller adj. slíðr (grym, våldsam). Detta kan vara samma å som omnämns i Völuspá (36:4). "Hríð", "Ridan"; av hríð (storm), jfr. svenska "rid" med betydelsen anfall av affektbetonat sinnestillstånd.
28:7 "Sylgr", "Svalgan"; av sylgr (slunk, svalg). "Ylgr", "Ulvan"; av ylgr (ulvinna).
28:8 "Ván", "Väntan"; av ván (hopp, förväntning).
28:9 "Vönd", "Våndan"; av vandr (vånda). "Strönd", "Strandan"; av strǫnd (strand).
28:10 "Gjöll", "Gällan"; av gjallr (gäll). "Leiftr", "Ljungan"; av leiptr (blixt, ljungeld).
29:1 "Körmt", "Karmån"; av karmr (bröstvärn, karm). "Örmt", "Armån"; dat. pl. av armr (arm).
29:2 "Kerlaugar", "Karlögar"; av ker (kar) + pl. av laug (bad, lög).
30:1 "Glaðr", "Glader"; av glaðr (glad, ljus). "Gyllir", "Guller"; av gull (guld).
30:2 "Glær", "Glänse"; av glæa (att glänsa). "Skeiðbrimir", "Skedbränne"; av skeið (lopp, hästsked) + brim (bränning).
30:3 "Silfrintoppr", "Silvertofs"; av silfr (silver) + toppr (tofs). "Sinir", "Sene"; av sin (sena).
30:4 "Gísl", "Gissle"; av geisl (ljusstråle; gissel, stav). "Falhófnir", "Falhove"; möjligen av falr (fal, skafthylsa för spjut) + hófr (hov). Det är oklart vilken betydelse av geisl som hästens namn syftar på. Om man läser "fal-" i Falhófnir som "skafthylsa för spjut" så är det sannolikt "gissel" som avses, då bägge hästar då får namn som anspelar på vapen.
30:5 "Gulltoppr", "Guldtofs"; av gull (guld) + toppr (tofs). "Léttfeti", "Lättfjäte"; av léttr (lätt) + fet (fjät).
33:4 "Dáinn", "Döde"; perf. part. av deyja (att dö). "Dvalinn", "Dvala"; perf. part. av dvelja (att dröja), jfr. svenska "dvala" och "dvälja" som härstämmar från detta ord.
33:5 "Duneyrr", "Dånör"; av duna (dån) + eyrr (grusbank, ör). "Duraþrór", "Duratror"; gen. av dyrr (dörr) + möjligen fem. av þrár (trotsig, trå).
34:5 "Grafvitnis", "Gravulvens"; av grǫf (grav) + gen. av vitnir (poet. ulv).
34:6 "Grábakr", "Grårygg"; av grár (grå) + bak (rygg). "Grafvölluðr", "Gravfälte"; av grǫf (grav) eller grafa (att gräva, karva) + möjligen vǫllr (fält).
34:7 "Ófnir", "Vävner"; möjligen bildat av perf. part. av vefa (att väva). "Sváfnir", "Sövner"; möjligen av svæfa (att söva, stilla).
36:1 "Hrist", "Rist"; av hrista (att skaka, rista). "Mist", "Mist"; av mistr (dimma, mist).
36:3 "Skeggjöld"; av skeggja (yxa, hillebard) + ǫld (tidsålder), jfr. Völuspá (45:7) "skeggöld, skalmöld". Kan tolkas som "yxålder". "Skögul"; av skaga (att sticka fram). Samma valkyrja omnämns i Völuspá (30:6). Kan tolkas som "den framträdande".
36:4 "Hildi", "Hild"; ack. av hildr (strid). Samma valkyrja omnämns i Völuspá (30:7). "Þrúði", "Trud"; av þrúð- (prefix med betydelsen stark, mäktig, heroisk).
36:5 "Hlökk"; av hlakka (att skrika), besläktat med svenska "le". Kan tolkas som "den skrikande" "Herfjötur", "Härfjät"; av herr (här) + fet (fjät).
36:6 "Göll", "Gäll"; av gjallr (gäll). "Geirölul", "Geirölull"; av geirr (spjut) + ǫlull. Andra ordleden kan vara relaterad till ala (att alstra). Kan tolkas som "spjutalstrare".
36:7 "Randgríðr", "Randgrid"; av rǫnd (kant, rand; sköld) + gríð (hets, iver). Kan tolkas som "sköldhetsig" "Ráðgríðr", "Rådgrid"; av ráð (råd) + gríð (hets, iver). Kan tolkas som "rådhetsig".
36:8 "Reginleif", "Ragnleif"; av regin (regent, gud) + leifr (arvinge). Kan tolkas som "arvinge till regenten".
37:1 "Árvakr", "Årvake"; av ár (år, urtid, arla) + vakr (vaksam) eller vakna (att vakna). Kan tolkas som "den som vakar över åren" eller "den som vaknar arla". Båda tolkningarna känns lika passande, med tanke på Årvakes roll som solens dragare. "Alsviðr", "Allsvinde"; av allr (allt, helt) + svinnr (snabb, svind) eller möjligen svíða (att svedja). Jag tycker mig kunna se namnet skrivet som Alsvíðr (med långt í istället för i) i Codex Regius, och då skulle man kunna tolka namnet som "den som svedjer allt". Jag har dock inte sett namnet tolkat på det sättet av någon annan, så jag håller mig till den traditionella tolkningen.
38:1 "Svalinn", "Svalin"; av svalr (sval).
39:1 "Sköll", "Skall"; pl. av skall (skall).
39:4 "Hati", "Hate"; av hatr (hat).
39:5 "Hróðvitnis", "Rosulvens", är en kenning för ulven Fenrir. Bildat av hróðr (beröm, ros) + gen. av vitnir (poet. ulv).
42:3 "hverr er tekr fyrstr á funa", "alla som tar först vid flamman"; betydelsen av strofen är för mig obskyr. Det är möjligt att den syftar på seden med likbränning, alternativt offerriterna.
43:3 "Skíðblaðni", "Skidbladner"; dat. av Skíðblaðnir, bildat av skíð (träskiva) + blað (blad), med den förmodade betydelsen "byggd av (blad)tunna träskivor".
44:5 "Sleipnir", "Sleipner"; Odins häst. Bildat av sleipr (hal, slep).
44:6 "Bilröst", "Bilrost"; Bron mellan människornas värld Midgård och gudarnas värld, som asaguden Heimdal vaktar. Bildat av bila (att ge efter, svikta, bila) + rǫst (rast, vägsträcka). Detta är samma bro som även går under namnet Bifrost.
44:8 "Hábrók", "Håbrok"; av hár (hög) + brók (brok, byxben).
45:1 "Svipum hefi ek nú yppt", "Ansiktet har jag nu upplyft"; denna versrad kan översättas och uttydas på vitt skilda sätt. Jag hänvisar till C. A. Pearce för diskussion om de enskilda ordens olika betydelser och möjliga tolkningar.
46:1 "Grímr", "Grim"; av gríma (mask, kåpa), jfr. svenska "grimma", eller "grimas" (som förvisso är inlånat från franskan, men ursprunget kan härledas till samma urgermanska rot grīmô (mask)).
46:2 "Gangleri", "Gånglede"; av ganga (gång) + leri, där sista ordleden saknar känd betydelse, men antas traditionellt betyda "led", som i "trött". Ordleden kan möjligen vara besläktad med læ (ondska, bane) eller leiðr (led).
46:3 "Herjann", "Härföraren"; av herja (att härja, plundra) eller herr (här, armé). "Hjalmberi", "Hjälmbäre"; av hjálmr (hjälm) + bera (att bära).
46:4 "Þekkr", "Täcker"; av þekkr (täck, behaglig). "Þriði", "Tredje"; av þriði (tredje). Namnet förekommer även i Gylfaginning.
46:5 "Þundr", "Tunder"; se kommentaren om Þund (21:1). "Uðr", "Uder"; möjligen av unnr (våg), eller unna (att unna), eller perf. part. av vinna (att vinna, besegra).
46:6 "Helblindi", "Härblinde"; I Codex Regius står namnet skrivet som "Helblindi", vilket även är namnet på en av Lokes bröder. G. Jónsson tolkar det som en felskrivning i manuskriptet och återger det som "Herblindi", av herr (här, armé) + blindi (att förblinda), med betydelsen "den som förblindar hären". Alternativet är att läsa det som skrivet i manuskriptet, vilket då ger betydelsen "den som förblindar Hel". Jag har återgett namnet som skrivet i Codex Regius, men i min översättning tolkat det enligt G. Jónsson. "Hár", "Höge"; av hár (hög).
47:1 "Saðr", "Sanne"; av saðr (sann). "Svipall", "Svepe"; av svipr (svepande rörelse).
47:2 "Sanngetall", "Sanngäte"; av sannr (sann) + geta (gissa, säga, erhålla).
47:3 "Herteitr", "Härglad"; av herr (här, armé) + teitr (glad, munter). "Hnikarr", "Knycke"; av hnykkja (att knycka, dra våldsamt i något).
47:4 "Bileygr", "Bilöge"; av bil (ögonblick; svag punkt) + eygr (-ögd). Kan tolkas som "den svagögde", och syfta på Odins avsaknad av ett öga. "Báleygr", "Bålöge"; av bál (bål, eld) + eygr (-ögd). Kan tolkas som "den eldögde".
47:5 "Bölverkr", "Bölverk"; se kommentaren till Hávamál (109:5) om samma namn. "Fjölnir", "Fjälne"; av fela (att gömma, dölja), jfr. dial. "fjäla" (dölja, gömma).
47:6 "Grímnir", "Grimner"; av gríma (mask, kåpa), se även kommentaren om Grímr (46:1)
47:7 "Glapsviðr", "Gäckvis"; av glap (gäckande, vilseförande) + svinnr (vis). "Fjölsviðr", "Mångvis"; av fjǫld (mycket, stort antal) + svinnr (vis).
48:1 "Síðhöttr", "Långhatte"; av síðr (lång) + hǫttr (hatt, huva). "Síðskeggr", "Långskägge"; av síðr (lång) + skegg (skägg).
48:2 "Sigföðr", "Segerfader"; av sigr (seger) + faðir (fader). "Hnikuðr", "Knyckte"; av hnykkja (att knycka, dra våldsamt i något).
48:2 "Alföðr", "Allfader"; av allr (allt, helt) + faðir (fader). "Valföðr", "Valfader"; se kommentaren till Völuspá (1:5) om samma namn.
48:4 "Atríðr", "Åtride"; av at (åt, mot, till) + ríða (att rida). "Farmatýr", "Farmatyr"; av farmr (last, gods) + týr (asaguden Tyr, men även generell term för en gud).
49:3 "Jalk", "Gälling"; av ett förmodat jalkr (kastrerat djur, gälling).
49:6 "Þrór", "Tror"; av þróast (att växa, tillta).
49:7 "Viðurr", "Vedur"; av viðr (träd, skog).
49:8 "Óski", "Önske"; av ósk (önskan). "Ómi", "Ome"; av ómun (röst, stämma).
49:9 "Jafnhár", "Jämnhög"; av jafn (jämn) + hár (hög). Namnet förekommer även i Gylfaginning. "Biflindi", "Biflinde"; bif + lind (poet. sköld, spjut). bif kan möjligen vara bildat av bifa (att skaka, bäva), vilket ger betydelsen "sköldskakaren" eller "spjutskakaren". C. A. Pearce anger namnets betydelse som "den med målad sköld". Pearce hänvisar till drapan Haustlǫng, som innehåller versraden: "Baugs þák bifum fáða", "sköld tog jag emot [bifum] målad". Av sammanhanget i Haustlǫng att döma är bifum sannolikt dativformen av ett adjektiv, möjligen bildat av verbet bifa. Ett sådant förmodat adjektiv skulle (högst spekulativt) kunna ha en betydelse i stil med "bävsam", "något som framkallar starka sinnesrörelser". En sådan tolkning skulle kunna ge Biflindi betydelsen "skölden/spjutet man bävar inför".
49:10 "Göndlir", "Gandler"; av gandr (stav, trollstav) eller göndull med samma betydelse. "Hárbarðr", "Harbard"; av hárr (gråhårig) + barð (skägg). Kan alltså läsas som "gråskägg". Namnet förekommer även i Hárbarðsljóð.
50:1 "Sviðurr", "Svidur"; "Sviðrir", "Svidrer"; båda namnen antingen av sviða (ett spjut med eldhärdad spets) eller sviða (sved, något som är svedjat).
50:2 "Sökkmímis", "Sänkmimers"; av søkkva (att sänka; att sjunka) + gen. av Mímir (Mimer). Sänkmimers eventuella relation till den mer kände Mimer är oklar.
50:4 "Miðvitnis", "Midulvens"; av mið (mitten; fiskebank) + gen. av vitnir (poet. ulv).
54:2 "Yggr", "Ygg"; av yggr (förskräcklig, fasansfull), jfr. uggr (skräck, fasa) och ugga (att frukta, fasa).
54:4 "Vakr", "Vaker"; av vakr (vaksam). "Skilfingr", "Skilfing"; av skjalf (klippa) + -ingr (suffix betecknande tillhörighet). Kan läsas som "den som är på klippan" eller "den som är av klippan".
54:5 "Váfuðr", "Vävde"; av vefa (att väva), jfr. Ófnir (34:7). "Hroftatýr", "Hroptatyr"; av hrópa (att ropa) + týr (asaguden Tyr, men även generell term för en gud).
54:6 "Gautr", "Göte"; av gautr (göt, man av nordgermanskt folkslag). En vanlig hypotes är att ordleden "göt-" i sammanhang som rör det götiska folket kommer av ett urgermanskt ord med betydelsen "gjuta", förslagsvis geutaną. Om man överhuvudtaget ska läsa in något götiskt i detta namn på Odin är oklart.
Med det följer kommentarernas slut. Nyttja detta, du som förstod. Hell! Du som läste.
<- Till toppen<- Till Den poetiska Eddan