Tor for ur Östervägen och kom till ett sund.
På andra sidan sundet var färjekarlen med skeppet.
Tor kallade:

Þórr fór ór Austrvegi ok kom at sundi einu.
Öðrum megin sundsins var ferjukarlinn með skipit.
Þórr kallaði:

1.

"Vem är den svennars sven,
som står för sundet hinsides?"

1.

"Hverr er sá sveinn sveina,
er stendr fyr sundit handan?"

Färjekarlen svarade:

2.

"Vem är den karlakarl,
som kallar över vågen?"

Ferjukarlinn svaraði:

2.

"Hverr er sá karl karla,
er kallar of váginn?"

Tor kvad:

3.

"För du mig över sundet,
föder jag dig i morgon;
matsäck har jag på ryggen,
blir ej en måltid bättre;
jag åt i ro,
innan jag reste hemifrån,
sill och havre;
stinn är jag ännu därav".

Þórr kvað:

3.

"Fer þú mik um sundit,
fæði ek þik á morgun;
meis hef ek á baki,
verðr-a matr in betri;
át ek í hvíld,
áðr ek heiman fór,
síldr ok hafra;
saðr em ek enn þess".

Färjekarlen kvad:

4.

"Som arla mödor
rosar du måltider;
vet du ej till fullo,
dystert är ditt hushåll:
död, tror jag, att din moder vare".

Ferjukarlinn kvað:

4.

"Árligum verkum
hrósar þú, verðinum;
veizt-at-tu fyrir görla,
döpr eru þín heimkynni:
dauð, hygg ek, at þín móðir sé".

Tor kvad:

5.

"Det säger du nu,
som var och en tycker
mest sig veta,
att min moder död vare".

Þórr kvað:

5.

"Þat segir þú nú,
er hverjum þykkir
mest at vita,
at mín móðir dauð sé".

Färjekarlen kvad:

6.

"Trots det att du
tre goda boningar äger:
barbent du står
och har bettlares klädsel,
inte ens, att du har dina byxor".

Ferjukarlinn kvað:

6.

"Þeygi er sem þú
þrjú bú góð eigir:
berbeinn þú stendr
ok hefr brautinga gervi,
þatki, at þú hafir brœkr þínar".

Tor kvad:

7.

"Styr du hitåt ekan,
jag ska din ställning känna, —
eller vem är i skeppet,
som du håller vid land?

Þórr kvað:

7.

"Stýrðu hingat eikjunni,
ek mun þér stöðna kenna, —
eða hverr á skipit,
er þú heldr við landit?"

Färjekarlen kvad:

8.

"Hildolf den heter,
som mig hålla bad,
den rådvise kämpen,
som bor i Rådsösund;
han hemska män bad mig ej forsla
eller hästtjuvar,
endast goda
och de, som jag grundligt känna;
säg du ditt namn,
om du vill över sundet fara!"

Ferjukarlinn kvað:

8.

"Hildolfr sá heitir,
er mik halda bað,
rekkr inn ráðsvinni,
er býr í Ráðseyjarsundi;
bað-at hann hlennimenn flytja
eða hrossaþjófa,
góða eina
ok þá, er ek görva kunna;
segðu til nafns þíns,
ef þú vill um sundit fara!"

Tor kvad:

9.

Säga ska jag mitt namn,
trots jag skuldbelagd syns,
och hela min art:
Jag är Odins son.
Meiles broder,
och Magnes fader,
gudars tunge kämpe
vid Tor kan du här döma!
Det här vill jag nu fråga,
vad du heter".

Þórr kvað:

9.

"Segja mun ek til nafns míns,
þótt ek sekr séak,
ok til alls eðlis:
Ek em Óðins sonr,
Meila bróðir,
en Magna faðir,
þrúðvaldr goða,
við Þór knáttu hér dæma!
Hins vil ek nú spyrja,
hvat þú heitir".

Färjekarlen kvad:

10.

"Harbard jag heter,
jag höljer namnet sällan".

Ferjukarlinn kvað:

10.

"Hárbarðr ek heiti,
hylk um nafn sjaldan".

Tor kvad:

11.

"Varför ska du namnet hölja,
när ej du orsak äger?"

Þórr kvað:

11.

"Hvat skaltu of nafn hylja,
nema þú sakar eigir?"

Harbard kvad:

12.

"Om dock jag orsak äger,
då ska jag värna varat mitt
vid sådana som du är,
om ej jag dödsmärkt vare".

Hárbarðr kvað:

12.

"En þótt ek sakar eiga,
þá mun ek forða fjörvi mínu
fyr slíkum sem þú ert,
nema ek feigr sé".

Tor kvad:

13.

"Harm och lyte
mig tycks i det
att vada över vågen till dig
och väta ursinnet mitt;
jag skulle löna
kogersven dina
okvädingsord,
om jag kommer över sundet".

Þórr kvað:

13.

"Harm ljótan
mér þykkir í því
at vaða um váginn til þín
ok væta ögur minn;
skylda ek launa
kögursveini þínum
kanginyrði,
ef ek kæmumk yfir sundit".

Harbard kvad:

14.

"Här ska jag stå
och dig hädan bida;
fann du ej hårdare man
i döde Hrungner".

Hárbarðr kvað:

14.

"Hér mun ek standa
ok þín heðan bíða;
fannt-a þú mann in harðara
at Hrungni dauðan".

Tor kvad:

15.

"Det vill du nu få,
som vi åt Hrungner delade,
den storsinte jätten,
som ur sten var huvudet gjort;
dock lät jag honom falla
och framför niga.
Vad vann du då medans, Harbard?"

Þórr kvað:

15.

"Hins viltu nú geta,
er vit Hrungnir deildum,
sá inn stórúðgi jötunn,
er ór steini var höfuðit á;
þó lét ek hann falla
ok fyrir hníga.
Hvat vanntu þá meðan, Hárbarðr?"

Harbard kvad:

16.

"Jag var med Fjölvar
fem hela vintrar
på den ö,
som Allgrön heter;
strida vi där kunde
och stupade fälla,
många att fresta,
mör att behaga".

Hárbarðr kvað:

16.

"Var ek með Fjölvari
fimm vetr alla
í ey þeiri,
er Algrœn heitir;
vega vér þar knáttum
ok val fella,
margs at freista,
mans at kosta".

Tor kvad:

17.

"Hurusom snärjde ni era kvinnor?"

Þórr kvað:

17.

"Hversu snúnuðu yðr konur yðrar?"

Harbard kvad:

18.

"Raska kvinnor vi hade,
om av oss de rofyllda blev;
hugsvinna kvinnor vi hade,
om de oss hulda var;
där av sand de
snöre tvinnade
och ur djup dal
gräsmark grävde;
jag blev av dem allena
främst att råda;
jag låg med dem systrarna sju,
och hade all deras glöd och gamman.
Vad vann du då medans, Tor?"

Hárbarðr kvað:

18.

"Sparkar áttu vér konur,
ef oss at spökum yrði;
horskar áttu vér konur,
ef oss hollar væri;
þær ór sandi
síma undu
ok ór dali djúpum
grund of grófu;
varð ek þeim einn öllum
efri at ráðum;
hvílda ek hjá þeim systrum sjau,
ok hafða ek geð þeira allt ok gaman.
Hvat vanntu þá meðan, Þórr?"

Tor kvad:

19.

"Jag dräpte Tjatse,
den stormodige jätten,
upp jag kastade ögonen
Allvaldes sons
på den höga himlen;
de märken är mesta
av mina verk,
de som alla män sedan kan se.
Vad vann du då medans, Harbard?"

Þórr kvað:

19.

"Ek drap Þjaza,
inn þrúðmóðga jötun,
upp ek varp augum
Alvalda sonar
á þann inn heiða himin;
þau eru merki mest
minna verka,
þau er allir menn síðan of séa.
Hvat vanntu meðan, Hárbarðr?"

Harbard kvad:

20.

"Mycken mölist
jag brukade mot mörkridarna,
då när jag lurade dem från männen;
hårdan jätte
jag tänkte Hlebard vara,
han gav mig trollspö,
men jag villade honom från vettet".

Hárbarðr kvað:

20.

"Miklar manvélar
ek hafða við myrkriður,
þá er ek vélta þær frá verum;
harðan jötun
ek hugða Hlébarð vera,
gef hann mér gambantein,
en ek vélta hann ór viti".

Tor kvad:

21.

"Med ont sinne
lönade du då goda gåvor".

Þórr kvað:

21.

"Illum huga
launaðir þú þá góðar gjafar".

Harbard kvad:

22.

"Det gynnar eken,
som den av annan skrapar;
så är alla sig lika.
Vad vann du då medans, Tor?"

Hárbarðr kvað:

22.

"Þat hefr eik,
er af annarri skefr;
of sik er hverr í slíku.
Hvat vanntu þá meðan, Þórr?"

Tor kvad:

23.

"Jag var österut
med jättar brottades
bedrövliga brudar,
som till bergs gick;
väldig vore jättars ätt,
om alla levde,
ingenting vore mäns
under Midgård.
Vad vann du då medans, Harbard?"

Þórr kvað:

23.

"Ek var austr
ok jötna barðak
brúðir bölvísar,
er til bjargs gengu;
mikil myndi ætt jötna,
ef allir lifði,
vætr myndi manna
undir Miðgarði.
Hvat vanntu þá meðan, Hárbarðr?"

Harbard kvad:

24.

"Jag var i Valland
och vapenstrid förde,
jag eggade kungar,
men aldrig sonade;
Odin äger jarlar,
de som i strid faller,
men Tor äger trälars släkte".

Hárbarðr kvað:

24.

"Var ek á Vallandi
ok vígum fylgdak,
atta ek jöfrum,
en aldri sættak;
Óðinn á jarla,
þá er í val falla,
en Þórr á þræla kyn".

Tor kvad:

25.

"Ojämnt dela
du skulle mellan asar hären,
om du hade väldigt stort välde".

Þórr kvað:

25.

"Ójafnt skipta
er þú myndir með ásum liði,
ef þú ættir vilgi mikils vald".

Harbard kvad:

26.

"Tor har särdeles styrka,
men inte hjärta;
av räddhåga och harhjärta
var du i handsken stuvad,
och tycktes du då ej Tor vara;
varken tordes du då
för rädslan din
nysa eller fisa,
så att Fjalar hörde".

Hárbarðr kvað:

26.

"Þórr á afl œrit,
en ekki hjarta;
af hræðslu ok hugbleyði
þér var i hanzka troðit,
ok þóttisk-a þú þá Þórr vera;
hvárki þú þá þorðir
fyr hræðslu þinni
hnjósa né físa,
svá at Fjalarr heyrði".

Tor kvad:

27.

"Harbard den harige,
jag måtte dig till Hel dräpa
om jag mäktade sträcka över sundet".

Þórr kvað:

27.

"árbarðr inn ragi,
ek mynda þik í hel drepa,
ef ek mætta seilask um sund".

Harbard kvad:

28.

"Varför skulle du över sundet sträcka,
när orsak är alls ingen?
Vad vann du då, Tor?"

Hárbarðr kvað:

28.

"Hvar skyldir þú um sund seilask,
er sakir ro alls engar?
Hvat vanntu þá, Þórr?"

Tor kvad:

29.

"Jag var österut
och i ån var jag,
då som mig sökte
de, Svårangs söner;
grus de på mig slungade,
av gagnet blev de dock litet glada,
då blev de först att av mig
fred begära.
Vad vann du då medans, Harbard?"

Þórr kvað:

29.

"Ek var austr
ok ána varðak,
þá er mik sóttu
þeir Svárangs synir;
grjóti þeir mik börðu,
gagni urðu þeir þó lítt fegnir,
þó urðu þeir mik fyrri
friðar at biðja.
Hvat vanntu þá meðan, Hárbarðr?"

Harbard kvad:

30.

"Jag var österut
och över envar dömde,
jag lekte med den linvita
och lönnting höll jag,
gladde den gullbjärta,
gamman njöt mön av".

Hárbarðr kvað:

30.

"Ek var austr
ok við einhverja dæmðak,
lék ek við ina línhvítu
ok launþing háðak,
gladdak ina gullbjörtu,
gamni mær unði".

Tor kvad:

31.

"Gott ägde du möars känslor där då".

Þórr kvað:

31.

"Góð áttu þér mankynni þar þá".

Harbard kvad:

32.

"Din hjälp
vore jag då tarvande, Tor,
för att hålla den linvita mön".

Hárbarðr kvað:

32.

"Liðs þíns
væra ek þá þurfi, Þórr,
at ek helda þeiri inni línhvítu mey".

Tor kvad:

33.

"Jag skulle dig då den bjudit,
om jag bort dit kommit".

Þórr kvað:

33.

"Ek mynda þér þá þat veita,
ef ek viðr of kæmumk".

Harbard kvad:

34.

"Jag skulle dig då tro på,
om ej du mig i trohet sviker".

Hárbarðr kvað:

34.

"Ek mynda þér þá trúa,
nema þú mik í tryggð véltir".

Tor kvad:

35.

"Jag är ej slik hälbitare
som gammal hudsko om våren".

Þórr kvað:

35.

"Emk-at ek sá hælbítr
sem húðskór forn á vár".

Harbard kvad:

36.

"Vad vann du då medans, Tor?"

Hárbarðr kvað:

36.

"Hvat vanntu þá meðan, Þórr?".

Tor kvad:

37.

"Bärsärkars brudar
bultade jag på Läsö;
de hade vållat ondast:
villat folket helt".

Þórr kvað:

37.

"Brúðir berserkja
barðak í Hléseyju;
þær höfðu verst unnit:
vélta þjóð alla".

Harbard kvad:

38.

"Kränkning vann du då, Tor,
när du på kvinnor bultade".

Hárbarðr kvað:

38.

"Klæki vanntu þá, Þórr,
er þú á konum barðir".

Tor kvad:

39.

"Varginnor de var,
men visst ej kvinnor,
söndrade skutan min,
som jag stagat hade,
hotade mig med järnpåk,
och hetsade Tjalve.
Vad vann du medans, Harbard?"

Þórr kvað:

39.

"Vargynjur þat váru,
en varla konur,
skelldu skip mitt,
er ek skorðat hafðak,
œgðu mér járnlurki,
en eltu Þjalfa.
Hvat vanntu meðan, Hárbarðr?"

Harbard kvad:

40.

"Jag var i hären,
som hitåt ställde
spirande stridsfanor
spjut att rödmåla".

Hárbarðr kvað:

40.

"Ek vark í hernum,
er hingat gerðisk
gnæfa gunnfana
geir at rjóða".

Tor kvad:

41.

"Detsamma ska du nu få,
när du mött oss med illvilja att bjuda".

Þórr kvað:

41.

"Þess viltu nú geta,
er þú fórt oss óljúfan at bjóða".

Harbard kvad:

42.

"Böta skall jag dig då
med händers ring
som skiljemän förunnade,
de som oss vill sämja".

Hárbarðr kvað:

42.

"Bœta skal þér þat þá
munda baugi,
sem jafnendr unnu,
þeir er okkr vilja sætta".

Tor kvad:

43.

"Varifrån tog du dessa
de hånfulla orden,
som jag hörde aldrig
hånfullare?"

Þórr kvað:

43.

"Hvar namtu þessi
in hnœfiligu orð,
er ek heyrða aldregi
in hnœfiligri?"

Harbard kvad:

44.

"De tog jag hos männen
de ålderstigna,
som bor i hemmansskogar".

Hárbarðr kvað:

44.

"Nam ek at mönnum
þeim inum aldrœnum,
er búa í heimis skógum".

Tor kvad:

45.

"Dock ger du gott namn åt dösar,
när du kallar dem hemmansskogar".

Þórr kvað:

45.

"Þó gefr þú gott nafn dysjum,
er þú kallar þær heimis skóga".

Harbard kvad:

46.

"Så dömer jag om sådant skick".

Hárbarðr kvað:

46.

"Svá dæmi ek of slíkt far".

Tor kvad:

47.

"Ordsnaran din
ska dig ont komma av,
om jag rår att vågen vada;
högre än ulven
tror jag du yla skulle,
om du har av hammaren hugg".

Þórr kvað:

47.

"Orðkringi þín
mun þér illa koma,
ef ek ræð á vág at vaða;
ulfi hæra
hygg ek þik œpa munu,
ef þú hlýtr af hamri högg".

Harbard kvad:

48.

"Siv äger horkarl hemma,
hans möte ska du söka,
mot den ska du mod bruka,
det är dig viktigare".

Hárbarðr kvað:

48.

"Sif á hó heima,
hans muntu fund vilja,
þann muntu þrek drýgja,
þat er þér skyldara".

Tor kvad:

49.

"Mäler du med munnen råd,
så som mig skulle värst tyckas,
mesaktige mannen,
menar jag, att du ljuger".

Þórr kvað:

49.

"Mælir þú at munns ráði,
svá at mér skyldi verst þykkja,
halr inn hugblauði,
hygg ek, at þú ljúgir".

Harbard kvad:

50.

"Sant tror jag mig säga;
sen är du på resan din;
långt vore du nu kommen, Tor,
om i lönndom du farit".

Hárbarðr kvað:

50.

"Satt hygg ek mik segja;
seinn ertu at för þinni;
langt myndir þú nú kominn, Þórr,
ef þú litum færir".

Tor kvad:

51.

"Harbard ynkryggen,
hellre har du nu mig fördröjt".

Þórr kvað:

51.

"Hárbarðr inn ragi,
heldr hefr þú nú mik dvalðan".

Harbard kvad:

52.

"Asa-Tor tänkte jag
aldrig skulle
gäcka fäherde i färd".

Hárbarðr kvað:

552.

"Ása-Þórs hugða ek
aldregi mundu
glepja féhirði farar".

Tor kvad:

53.

"Råd ska jag dig nu råda:
ro du hitåt båten,
våga vådan,
var med Magnes fader".

Þórr kvað:

53.

"Ráð mun ek þér nú ráða:
ró þú hingat bátinum,
hættum hætingi,
hittu föður Magna".

Harbard kvad:

54.

"Far du fjärran noret,
dig skall färjan nekas".

Hárbarðr kvað:

54.

"Farðu firr sundi,
þér skal fars synja".

Tor kvad:

55.

"Visa du mig nu vägen,
då du vill mig ej över vågen färja".

Þórr kvað:

55.

"Vísa þú mér nú leiðina,
alls þú vill mik eigi um váginn ferja".

Harbard kvad:

56.

"Litet är att neka,
långt är att fara:
en stund är till stocken,
annan till stenen,
håll du så till vägens vänster,
tills du hittar Verland;
där må Fjörgyn
hitta Tor, sin son,
och hon skall visa honom
ättlingars vägar
till Odins länder".

Hárbarðr kvað:

56.

"Lítit er at synja,
langt er at fara:
stund er til stokksins,
önnur til steinsins,
haltu svá til vinstra vegsins,
unz þú hittir Verland;
þar mun Fjörgyn
hitta Þór, son sinn,
ok mun hon kenna hánum
áttunga brautir
til Óðins landa".

Tor kvad:

57.

"Månne jag komma dit idag?"

Þórr kvað:

57.

"Mun ek taka þangat í dag?"

Harbard kvad:

58.

"Kom med möda och elände
under uppgångande solen,
som jag gissar ska värma".

Hárbarðr kvað:

58.

"Taka við víl ok erfiði
at upprennandi sólu,
er ek get þána".

Tor kvad:

59.

"Samtalet vårt blir nu kort,
då du mig med smälek endast svarar;
löna skall jag dig nekad färd,
om vi finner varann igen".

Þórr kvað:

59.

"Skammt mun nú mál okkat,
alls þú mér skœtingu einni svarar;
launa mun ek þér farsynjun,
ef vit finnumk í sinn annat".

Harbard kvad:

60.

"Far du nu,
dit som trollen helt tar dig".

Hárbarðr kvað:

60.

"Far þú nú,
þars þik hafi allan gramir".