<- Till Den poetiska Eddan
-> Kommentarer till texten
<- Till Den poetiska Eddan
-> Kommentarer till texten
Den Höges Tal / Hávamál
Översatt från fornnordiskan av Andreas Rasch (2019).
Jag vet ett, som aldrig dör: dom över död man (© Andreas Rasch 2019)
I.
I.
1.
Alla dörrar, innan man går fram, skåda sig om skulle man, spana sig om skulle man, ty att ovisst är det, var ovänner sitter på bänkarna före dig.1.
Gáttir allar, áðr gangi fram, um skoðask skyli, um skyggnask skyli, því at óvíst er at vita, hvar óvinir sitja á fleti fyrir.2.
Givare hell er! Gäst är in kommen, var skall denne sitta? Mycket bråttom har han, den som vid brasorna skall sin framgång fresta.2.
Gefendr heilir! Gestr er inn kominn, hvar skal sitja sjá? Mjök er bráðr, sá er á bröndum skal síns of freista frama.3.
Eld tarvar, den som in är kommen och om knäna kall; mat och vadmal tarvar mannen den som har över fjäll farit.3.
Elds er þörf, þeims inn er kominn ok á knéi kalinn; matar ok váða er manni þörf þeim er hefr um fjall farit.4.
Vatten tarvar, den som till måltid kommer, handduk och hövlighet, gott sinnade, om han kan få sig det, ord och åter tystnad.4.
Vatns er þörf, þeim er til verðar kemr, þerru ok þjóðlaðar, góðs of œðis, ef sér geta mætti, orðs ok endrþögu.5.
Vett tarvar, den som vida reser; vänligt är hemma vadhelst; till åtlöje blir, den som inget kan och med visa sitter.5.
Vits er þörf, þeim er víða ratar; dælt er heima hvat; at augabragði verðr, sá er ekki kann ok með snotrum sitr.6.
För skarpt sinne skulle ingen man skrytsam vara, hellre försiktigt sinnelag; de som visa och tysta kommer hemmansgården till, sällan blir vite av varsamhet, ty att obestridligare vän får man aldrig än mycket mannavett.6.
At hyggjandi sinni skyli-t maðr hræsinn vera, heldr gætinn at geði; þá er horskr ok þögull kemr heimisgarða til, sjaldan verðr víti vörum, því at óbrigðra vin fær maðr aldregi en mannvit mikit.7.
Den varsamme gästen, som till måltid kommer, tiger under tystnad, öronen lyssnar, och ögonen skådar; så kikar alla kloka sig om.7.
Inn vari gestr, er til verðar kemr, þunnu hljóði þegir, eyrum hlýðir, en augum skoðar; svá nýsisk fróðra hverr fyrir.8.
Den är säll, som sig förvärvar lov och lindringsrunor; osäkert är det, som man äga skall i annans bröst.8.
Hinn er sæll, er sér of getr lof ok líknstafi; ódælla er við þat, er maðr eiga skal annars brjóstum í.9.
Den är säll, som själv äger lov och vett, medan han lever; ty att onda råd har man ofta dolt i annans bröst.9.
Sá er sæll, er sjalfr of á lof ok vit, meðan lifir; því at ill ráð hefr maðr oft þegit annars brjóstum í.10.
Bättre börda bär man inte på vägen än mycket mannavett; bättre än rikedom tycks det på okänd plats; sådan är den eländiges tröst.10.
Byrði betri berr-at maðr brautu at en sé mannvit mikit; auði betra þykkir þat í ókunnum stað; slíkt er válaðs vera.11.
Bättre börda bär man inte på vägen än mycket mannavett; värre vägkost släpar han på slätten ej än övermått av öl.11.
Byrði betri berr-at maðr brautu at en sé mannvit mikit; vegnest verra vegr-a hann velli at en sé ofdrykkja öls.12.
Är inte så gott som gott man säger öl för mäns söner, ty att mindre vet, ju mera han dricker, mannen sitt sinne.12.
Er-a svá gótt sem gótt kveða öl alda sona, því at færa veit, er fleira drekkr, síns til geðs gumi.13.
Ominneshäger kallas den som över ölbjudningar flyger; han stjäl mäns sinne; av den fågelns fjädrar jag fjättrad var i Gunnlods gård.13.
Óminnishegri heitir sá er yfir ölðrum þrumir, hann stelr geði guma; þess fugls fjöðrum ek fjötraðr vark í garði Gunnlaðar.14.
Drucken jag blev, blev överfull av öl hos den kloka Fjalar; därför är ölbjudning bäst, att åter hämtar var man sitt sinne.14.
Ölr ek varð, varð ofrölvi at ins fróða Fjalars; því er ölðr bazt, at aftr of heimtir hverr sitt geð gumi.15.
Tyst och tankfullt skulle furstens barn och stridsdjärvt vara; glad och munter skulle var av män vara, tills dem döden drabbar.15.
Þagalt ok hugalt skyli þjóðans barn ok vígdjarft vera; glaðr ok reifr skyli gumna hverr, unz sinn bíðr bana.16.
Otapper man tänker sig ska evigt leva, om han för strid aktar sig; men ålder ger honom ingen frid, även om spjuten det givit.16.
Ósnjallr maðr hyggsk munu ey lifa, ef hann við víg varask; en elli gefr hánum engi frið, þótt hánum geirar gefi.17.
Blängande klåpare, som till bjudning kommer, han tjatar stort eller tjurar; i samma stund, om han en sup får slut är då mannens sinne.17.
Kópir afglapi, er til kynnis kemr, þylsk hann um eða þrumir; allt er senn, ef hann sylg of getr uppi er þá geð guma.18.
Den allena vet, som vida reser och har fjärran farit, varje sinne styr var man, den vars vett är vetande.18.
Sá einn veit, er víða ratar ok hefr fjölð of farit, hverju geði stýrir gumna hverr, sá er vitandi er vits.19.
Ej håller man på bägaren, dricker dock hovsamt mjöd, säger vad tarvas eller tiger; för det okynnet klandrar dig ingen man, att du går snart att sova.19.
Haldi-t maðr á keri, drekki þó at hófi mjöð, mæli þarft eða þegi; ókynnis þess vár þik engi maðr, at þú gangir snemma at sofa.20.
Frossande herre, om ej förstånd vet, äter sig livslång sorg; ofta görs löje, när bland lärda han kommer, åt dåraktig mans mage.20.
Gráðugr halr, nema geðs viti, etr sér aldrtrega; oft fær hlægis, er með horskum kemr, manni heimskum magi.21.
Hjordar det vet, när de hemåt skall, och går då av gräset; men oförnuftig man känner aldrig sin mages mått.21.
Hjarðir þat vitu, nær þær heim skulu, ok ganga þá af grasi; en ósviðr maðr kann ævagi síns of mál maga.22.
Usel man och vid elakt sinne hånar vad som helst; det vet han inte, som han veta behövde, att han är inte fri från fel.22.
Vesall maðr ok illa skapi hlær at hvívetna; hittki hann veit, er hann vita þyrfti, at hann er-a vamma vanr.23.
Oförnuftig man vakar alla nätter och tänker på vad helst; då är han matt, när morgonen kommer, och våndan är som den var.23.
Ósviðr maðr vakir of allar nætr ok hyggr at hvívetna; þá er móðr, er at morgni kemr, allt er víl sem var.24.
Ovis man tänker sig alla vara vänner som vida ler; det förstår han inte, trots de åt honom gör löje, om han med snillen sitter.24.
Ósnotr maðr hyggr sér alla vera viðhlæjendr vini; hittki hann fiðr, þótt þeir um hann fár lesi, ef hann með snotrum sitr.25.
Ovis man tänker sig alla vara vänner som vida ler; det finner han då, när till tinget han kommer, att han har få förespråkare.25.
Ósnotr maðr hyggr sér alla vera viðhlæjendr vini; þá þat finnr, er at þingi kemr, at hann á formælendr fáa.26.
Ovis man tycker sig allting veta, om han stannar i sin vrå; det vet han inte, vad han skall svara, om honom folk förhör.26.
Ósnotr maðr þykkisk allt vita, ef hann á sér í vá veru; hittki hann veit, hvat hann skal við kveða, ef hans freista firar.27.
Ovis man när bland män kommer, det är bäst, att han tiger; ingen det vet, att han inget kan, om ej han omåttligt ordar; ej vet man om, den som inget vet, tills han omåttligt ordar.27.
Ósnotr maðr er með aldir kemr, þat er bazt, at hann þegi; engi þat veit, at hann ekki kann, nema hann mæli til margt; veit-a maðr, hinn er vettki veit, þótt hann mæli til margt.28.
Förnuftig den tycks, som fråga kan och svara detsamma; ingenting dölja må mäns söner, det som går män emellan.28.
Fróðr sá þykkisk, er fregna kann ok segja it sama; eyvitu leyna megu ýta synir, því er gengr um guma.29.
Åtskilligt talar, den som aldrig tiger, av orimliga ord; snarfyndig tunga, om den ej är försiktig, ofta sig ogagn gal.29.
Ærna mælir, sá er æva þegir, staðlausu stafi; hraðmælt tunga, nema haldendr eigi, oft sér ógótt of gelr.30.
Till åtlöje skall man inte annan ha, som bjudning besöker; många då förnuftig anses, om han inte blir frågad och han får torrskinnad träda.30.
At augabragði skal-a maðr annan hafa, þótt til kynnis komi; margr þá fróðr þykkisk, ef hann freginn er-at ok nái hann þurrfjallr þruma.31.
Förnuftig anses, den som flykten tar, gäst som smädat gäst; vet helt inte, den som vid måltid glirar, att han med gramsna glammar.31.
Fróðr þykkisk, sá er flótta tekr, gestr at gest hæðinn; veit-a görla, sá er of verði glissir, þótt hann með grömum glami.32.
Många män är mot varandra vänliga, men vid måltid trätas; osämja mellan män det skall alltid vara, när gäst bråkar med gäst.32.
Gumnar margir erusk gagnhollir, en at virði vrekask; aldar róg þat mun æ vera, órir gestr við gest.33.
Tidiga måltider skall man ofta ta, om ej man bjudning besöker; sitter och snyftar, beter sig som slukad vare och kan fråga efter föga.33.
Árliga verðar skyla maðr oft fáa, nema til kynnis komi; sitr ok snópir, lætr sem solginn sé ok kann fregna at fáu.34.
Stor omväg är till ond vän, fast på vägen den bor, men till god vän ligger genvägar, fast han mer fjärran finns.34.
Afhvarf mikit er til ills vinar, þótt á brautu búi, en til góðs vinar liggja gagnvegir, þótt hann sé firr farinn.35.
Gå skall man, en gäst ska inte vara evigt på en plats; ljuv blir led, om man länge sitter på andras bänkar.35.
Ganga skal, skal-a gestr vera ey í einum stað; ljúfr verðr leiðr, ef lengi sitr annars fletjum á.36.
Boning är bättre, även om liten, herre är hemma envar; fastän två getter man äger och tågtimrad sal, det är dock bättre än att böna.36.
Bú er betra, þótt lítit sé, halr er heima hverr; þótt tvær geitr eigi ok taugreftan sal, þat er þó betra en bæn.37.
Boning är bättre, även om liten, herre är hemma envar; blödigt är hjärtat, i dem som böna skall sig varje mål mat.37.
Bú er betra, þótt lítit sé, halr er heima hverr; blóðugt er hjarta, þeim er biðja skal sér í mál hvert matar.38.
Sina vapen skall man inte på slätten gå ett fjät ifrån, ty att ovisst är det, när ute på vägarna spjutet man ska sakna.38.
Vápnum sínum skal-a maðr velli á feti ganga framar, því at óvist er at vita, nær verðr á vegum úti geirs of þörf guma.39.
Fann jag ej så givmild man eller så frikostig, att han inte tyst tar emot, eller hans förmögenhet inte sådan att led vare lön, om han fick det.39.
Fannk-a ek mildan mann eða svá matar góðan, at væri-t þiggja þegit, eða síns féar svági at leið sé laun, ef þægi.40.
Förmögenhet sin, när man fångat har, skulle man inte torft tåla; ofta man sparar åt led, det som åt ljuv har avsetts; mycket går värre än väntat.40.
Féar síns, er fengit hefr, skyli-t maðr þörf þola; oft sparir leiðum, þats hefr ljúfum hugat; margt gengr verr en varir.41.
Med vapen och vadmal ska vänner sig glädjas; det som passat en själv; med gåvor och gengåvor varar vänskaper längst, om det vill sig väl.41.
Vápnum ok váðum skulu vinir gleðjask; þat er á sjalfum sýnst; viðrgefendr ok endrgefendr erusk lengst vinir, ef þat bíðr at verða vel.42.
Med sin vän skall man vän vara och gälda gåva mot gåva; skratt mot skratt skulle män ta, men falskhet mot lögn.42.
Vin sínum skal maðr vinr vera ok gjalda gjöf við gjöf; hlátr við hlátri skyli hölðar taka, en lausung við lygi.43.
Med sin vän skall man vän vara, den och dess vän; men sin oväns vän skulle ingen man vän med vara.43.
Vin sínum skal maðr vinr vera, þeim ok þess vin; en óvinar síns skyli engi maðr vinar vinr vera.44.
Vet du, om du vän äger, den som du tror väl om, och vill du av honom få gott, sinne ska du med den blanda och gåvor skifta, fara att finna ofta.44.
Veiztu, ef þú vin átt, þann er þú vel trúir, ok vil þú af hánum gótt geta, geði skaltu við þann blanda ok gjöfum skipta, fara at finna ofta.45.
Om du äger annan, den som du tror ont om, vill du av honom dock få gott, fagert ska du till den tala, men falskt tänka och gälda falskhet mot lögn.45.
Ef þú átt annan, þanns þú illa trúir, vildu af hánum þó gótt geta, fagrt skaltu við þann mæla, en flátt hyggja ok gjalda lausung við lygi.46.
Det är ännu om den, som du tror ont om och dig som tvivlar på hans sinne, skratta ska du med den och om omtanke tala; likartat skall gåvor gäldas.46.
Þat er enn of þann, er þú illa trúir ok þér er grunr at hans geði, hlæja skaltu við þeim ok um hug mæla; glík skulu gjöld gjöfum.47.
Ung var jag fordom, jag for ensam, då blev jag på villovägar; förmögen jag tänkte mig, när jag fann en annan, man är mans gamman.47.
Ungr var ek forðum, fór ek einn saman, þá varð ek villr vega; auðigr þóttumk, er ek annan fann, maðr er manns gaman.48.
Givmilda, modiga män lever bäst, sällan de sörja; men ovis man fasar för allting, gnäller alltid snålt vid gåvor.48.
Mildir, fræknir menn bazt lifa, sjaldan sút ala; en ósnjallr maðr uggir hotvetna, sýtir æ glöggr við gjöfum.49.
Våderna mina gav jag på vallen åt två trädmän; karlar de tyckte sig, när de kläder hade; neslig är naken herre.49.
Váðir mínar gaf ek velli at tveim trémönnum; rekkar þat þóttusk, er þeir rift höfðu; neiss er nökkviðr halr.50.
Förtvinad tall den som står på torpet, henne skyler inte bark eller barr; så är en man, den som ingen huldar. Varför skall han länge leva?50.
Hrörnar þöll, sú er stendr þorpi á, hlýr-at henni börkr né barr; svá er maðr, sá er manngi ann. Hva skal hann lengi lifa?51.
I hetare eld brinner med onda vänner frid i fem dagar, men slocknar då, när den sjätte kommer, och all vänskap förvärras.51.
Eldi heitari brennr með illum vinum friðr fimm daga, en þá sloknar, er inn sétti kemr, ok versnar allr vinskapr.52.
Något stort skall man inte ge; ofta köper man sig i det lilla lov; med en halv limpa och med bägare på lut fick jag mig en frände.52.
Mikit eitt skal-a manni gefa; oft kaupir sér í litlu lof; með halfum hleif ok með höllu keri fekk ek mér félaga.53.
Små stränder små hav små är mäns sinnen; ty alla män blev inte lika visa; halvt är folk varstans.53.
Lítilla sanda lítilla sæva lítil eru geð guma; því allir menn urðu-t jafnspakir; half er öld hvar.54.
Medelvis skulle var man vara; aldrig för vis vara; för de män är fagerst att leva, som nog väl vet.54.
Meðalsnotr skyli manna hverr; æva til snotr sé; þeim er fyrða fegrst at lifa, er vel margt vitu.55.
Medelvis skall var man vara, aldrig för vis vara; för att vis mans hjärta blir sällan glatt, om den är allvis, som äger.55.
Meðalsnotr skyli manna hverr, æva til snotr sé; því að snotrs manns hjarta verðr sjaldan glatt, ef sá er alsnotr, er á.56.
Medelvis skall var man vara, aldrig för vis vara; ödet sitt vet inga män, de är sorglösast i sinnet.56.
Meðalsnotr skyli manna hverr, æva til snotr sé; örlög sín viti engi fyrir, þeim er sorglausastr sefi.57.
Brand av brand brinner, tills brunnen är, flamma antänds av flamma; man av man blir vid meningsbyte känd, men blir enslig av inbilskhet.57.
Brandr af brandi brenn, unz brunninn er, funi kveykisk af funa; maðr af manni verðr at máli kuðr, en til dælskr af dul.58.
Arla ska stiga, den som annans vill rikedom eller liv hava; sällan liggande ulv får ett lår eller sovande man seger.58.
Ár skal rísa, sá er annars vill fé eða fjör hafa; sjaldan liggjandi ulfr lær of getr né sofandi maðr sigr.59.
Arla ska stiga, den yrkesman som lyckas, och gå sin skrift att skapa; allt för länge dvalar, den som om morgonen sover, halv är rikedom vid handling.59.
Ár skal rísa, sá er á yrkjendr fáa, ok ganga síns verka á vit; margt of dvelr, þann er um morgin sefr, halfr er auðr und hvötum.60.
Torra brädor och näver till tak, dess mått känner mannen, skogens dess, som försörja sig må för stund och säsong.60.
Þurra skíða ok þakinna næfra, þess kann maðr mjöt, þess viðar, er vinnask megi mál ok misseri.61.
Tvagad och mätt rider en man till tinget, trots han ej är klädd så väl; för skor och byxa känner ingen man skam ej för hästen heller, trots han ej har en god en.61.
Þveginn ok mettr ríði maðr þingi at, þótt hann sé-t væddr til vel; skúa ok bróka skammisk engi maðr né hests in heldr, þótt hann hafi-t góðan.62.
Vädrar och skjuvar när till sjöss kommer, örn till gammalt hav; så är en man, som bland många kommer och äger få förespråkare.62.
Snapir ok gnapir, er til sævar kemr, örn á aldinn mar; svá er maðr, er með mörgum kemr ok á formælendr fáa.63.
Fråga och svara ska alla förnuftiga, den som vill kallas klok; en ska veta ingen annan skall, folk vet, om tre gör det.63.
Fregna ok segja skal fróðra hverr, sá er vill heitinn horskr; einn vita né annarr skal, þjóð veit, ef þrír ro.64.
Kraften sin skulle rådkloka alla behärskat bruka; det märker han då, när bland modiga han kommer, att ingen allena är djärvast.64.
Ríki sitt skyli ráðsnotra hverr í hófi hafa; þá hann þat finnr, er með fræknum kemr, at engi er einna hvatastr.65.
Orden sina, som man säger till andra, ofta vedergällas.65.
Orða þeira, er maðr öðrum segir, oft hann gjöld of getr.66.
Alldeles för snart kom jag till många ställen, men för sent till somliga; öl var drucket, somligt var obryggt, sällan hittar förtretlig fränder.66.
Mikilsti snemma kom ek í marga staði, en til síð í suma; öl var drukkit, sumt var ólagat, sjaldan hittir leiðr í lið.67.
Här och var skulle man bjudit mig hem, om jag ej tarvade till måltid mat, eller två grislår hängde hos den trofasta vännen, där som jag hade ätit ett.67.
Hér ok hvar myndi mér heim of boðit, ef þyrftak at málungi mat, eða tvau lær hengi at ins tryggva vinar, þars ek hafða eitt etit.68.
Eld är bäst för ättesöner och solens sken, hälsan sin, om man når att ha, utan att leva med laster.68.
Eldr er beztr með ýta sonum ok sólar sýn, heilyndi sitt, ef maðr hafa náir, án við löst at lifa.69.
Inte är en man helt usel, om så han har dålig hälsa; somliga är av söner sälla, somliga av fränder, somliga av överflöd, somliga av väl utfört verk.69.
Er-at maðr alls vesall, þótt hann sé illa heill; sumr er af sonum sæll, sumr af frændum, sumr af fé ærnu, sumr af verkum vel.70.
Bättre är leva än inte vara vid liv, alltid får den kvicke ko; eld såg jag brinna upp för en rik man, men han var död utanför dörren.70.
Betra er lifðum en sé ólifðum, ey getr kvikr kú; eld sá ek upp brenna auðgum manni fyrir, en úti var dauðr fyr durum.71.
Halt rider häst, hjord driver handlös, döv i strid också duger; blind är bättre än bränd vara, ingen nytta har liket.71.
Haltr ríðr hrossi, hjörð rekr handar vanr, daufr vegr ok dugir; blindr er betri en brenndr séi, nýtr manngi nás.72.
Son är bättre, trots den sent är född efter gubben gått hädan; sällan bautastenar står nära vägen, om inte son reser åt släkting.72.
Sonr er betri, þótt sé síð of alinn eftir genginn guma; sjaldan bautarsteinar standa brautu nær, nema reisi niðr at nið.73.
Två är ens här, tunga är huvuds bane; för mig är i varje kappa en möjlig hand.73.
Tveir ro eins herjar, tunga er höfuðs bani; er mér í heðin hvern handar væni.74.
Natt blir förtjusande, för den som på färdkost litar, korta är skepps rån; nyckfull är höstnatt; flerfaldigt viner på fem dagar, men mer på en månad.74.
Nótt verðr feginn, sá er nesti trúir, skammar ro skips ráar; hverf er haustgríma; fjölð of viðdrir á fimm dögum, en meira á mánuði.75.
Vet inte det, den som ingenting vet, många blir av ören apa; en man är rik, en annan orik, så straffad skulle inte klandras.75.
Veit-a hinn, er vettki veit, margr verðr af aurum api; maðr er auðigr, annarr óauðigr, skyli-t þann vítka váar.76.
Fä dör, fränder dör, själv dör du likaså; men ärebetygelse dör aldrig, den som får sig en god.76.
Deyr fé, deyja frændr, deyr sjalfr it sama; en orðstírr deyr aldregi, hveim er sér góðan getr.77.
Fä dör, fränder dör, själv dör du likaså; jag vet ett, som aldrig dör: dom över död man.77.
Deyr fé, deyja frændr, deyr sjalfr it sama; ek veit einn, at aldri deyr: dómr um dauðan hvern.78.
Fulla hagar såg jag framför Fitjungs söner, nu bär de strykares stav; så är förmögenhet som ögonblick, han vacklar mest av vänner.78.
Fullar grindr sá ek fyr Fitjungs sonum, nú bera þeir vánar völ; svá er auðr sem augabragð, hann er valtastr vina.79.
Ovis man, om han erhåller sig välstånd eller vän mös tycke, tilltar hans högmod, men mannavett aldrig, fram går han fasligt i fåfänga.79.
Ósnotr maðr, ef eignask getr fé eða fljóðs munuð, metnaðr hánum þróask, en mannvit aldregi, fram gengr hann drjúgt í dul.80.
Det som då rönts, när du vid runor söker de gudakända, de som stora gudar skapade och mäktiga skalden målade, det håller han bäst, om han tiger.80.
Þat er þá reynt, er þú at rúnum spyrr inum reginkunnum, þeim er gerðu ginnregin ok fáði fimbulþulr, þá hefir hann bazt, ef hann þegir.81.
Vid kväll skall dag lovas, kvinna, när bränd är, svärd, när prövat är, mö, när trolovad är, is, när över man kommer, öl, när drucket är.81.
At kveldi skal dag leyfa, konu, er brennd er, mæki, er reyndr er, mey, er gefin er, ís, er yfir kemr, öl, er drukkit er.82.
I vind ska man ved hugga, i väder på sjö ro, i mörker vid mö språka, många är dagens ögon; på skepp ska man orka skyttla, och ha sköld till värn, värja till hugg, och mö till kyssar.82.
Í vindi skal við höggva, veðri á sjó róa, myrkri við man spjalla, mörg eru dags augu; á skip skal skriðar orka, en á skjöld til hlífar, mæki höggs, en mey til kossa.83.
Vid eld ska man öl dricka, men på is skrida, mager märr köpa, men medfaret svärd, hemma häst göda men hund på gården.83.
Við eld skal öl drekka, en á ísi skríða, magran mar kaupa, en mæki saurgan, heima hest feita, en hund á búi.II.
II.
Billings mö jag fann på bäddar den solvita sova (© Andreas Rasch 2019)
84.
Möars ord skulle ingen man tro på ej heller det, som kvinna kväder, för att på girande hjul var deras hjärtan skapade, list i bröstet lagt.84.
Meyjar orðum skyli manngi trúa né því, er kveðr kona, því at á hverfanda hvéli váru þeim hjörtu sköpuð, brigð í brjóst of lagið.85.
Bristande båge, brinnande låga, gapande ulv, galande kråka, rytande svin, rotlöst träd, växande våg, vällande kittel.85.
Brestanda boga, brennanda loga, gínanda ulfi, galandi kráku, rýtanda svíni, rótlausum viði, vaxanda vági, vellanda katli.86.
Flygande pil, fallande bölja, nattgammal is, ihopringlad orm, bruds ord till bädds eller brutet svärd, björns lek eller konungs barn.86.
Fljúganda fleini, fallandi báru, ísi einnættum, ormi hringlegnum, brúðar beðmálum eða brotnu sverði, bjarnar leiki eða barni konungs.87.
Sjuk kalv, självrådande träl, sierskas snällhet, stupad nyss fallen.87.
Sjúkum kalfi, sjalfráða þræli, völu vilmæli, val nýfelldum.88.
Arla sådd åker litar ingen man på och inte för snart på sin son — väder rår om åkern, och vett sonen; besvärliga är de båda. —88.
Akri ársánum trúi engi maðr né til snemma syni, — veðr rœðr akri, en vit syni; hætt er þeira hvárt. —89.
Sin broders bane om på vägen man möter, hus halvbrunnet, häst förhastad, — då är häst oduglig, om en fot bryts —, ej blir man så godtrogen att man på dessa litar helt.89.
Bróðurbana sínum þótt á brautu mæti, húsi halfbrunnu, hesti alskjótum, — þá er jór ónýtr, ef einn fótr brotnar —, verði-t maðr svá tryggr at þessu trúi öllu.90.
Så är kvinnas lidelse, de som listigt tänka, som att åka obroddad häst på hal is, upprymd, två vintrar ung och illa tämjd, eller i stark bris segla roderlös, eller en halt skulle ta fast ren i töfjäll.90.
Svá er friðr kvenna, þeira er flátt hyggja, sem aki jó óbryddum á ísi hálum, teitum, tvévetrum ok sé tamr illa, eða í byr óðum beiti stjórnlausu, eða skyli haltr henda hrein í þáfjalli.91.
Bjärt jag nu talar, för att jag båda känner, tveksam är karlars tro på kvinnor; då vi fagrast talar, vi falskast tänker, så bedrar man snillrikas sinnen.91.
Bert ek nú mæli, því at ek bæði veit, brigðr er karla hugr konum; þá vér fegrst mælum, er vér flást hyggjum, þat tælir horska hugi.92.
Vänt ska man tala och av välstånd bjuda, den som vill flickas kärlek få, skepnad lovprisa den lystra möns, den får han, som friar.92.
Fagrt skal mæla ok fé bjóða, sá er vill fljóðs ást fá, líki leyfa ins ljósa mans, sá fær, er fríar.93.
Klandra för kärlek skulle ingen man en annan aldrig; ofta får den visa, vad den vettlösa ej får, lustfagra anleten.93.
Ástar firna skyli engi maðr annan aldregi; oft fá á horskan, er á heimskan né fá, lostfagrir litir.94.
Alls inte klandra skall man en annan, för det som drabbar många män; vettlös av vis gör mäns söner den mäktiga kärleken.94.
Eyvitar firna er maðr annan skal, þess er um margan gengr guma; heimska ór horskum gerir hölða sonu sá inn máttki munr.95.
Håg vet endast den, som har hjärtat nära, endast han kan sig stilla; ingen krämpa är värre för varje klok man än av ingen uppmuntras.95.
Hugr einn þat veit, er býr hjarta nær, einn er hann sér of sefa; öng er sótt verri hveim snotrum manni en sér engu at una.96.
Det jag då rönte, när jag på ett röse satt, och väntade på min älskade; hull och hjärta var mig den högvisa mön, dock jag henne ändå ej håller.96.
Þat ek þá reynda, er ek í reyri sat ok vættak míns munar; hold ok hjarta var mér in horska mær, þeygi ek hana at heldr hefik.97.
Billings mö jag fann på bäddar den solvita sova; jarls glädje tycktes mig inte finnas om ej med dess like att leva.97.
Billings mey ek fann beðjum á sólhvíta sofa; jarls ynði þótti mér ekki vera nema við þat lík at lifa.98.
„Också nära aftonen skall du, Odin, komma, om du vill vinna dig mö; alla är olyckor, om ej vi allena vet om sådan samfälld last“.98.
„Auk nær aftni skaltu, Óðinn, koma, ef þú vilt þér mæla man; allt eru ósköp, nema einir viti slíkan löst saman“.99.
Åter jag vände för att älska tänkte jag förvissad fröjd ifrån; det jag tänkte, att jag skulle ha all hennes glöd och gamman.99.
Aftr ek hvarf ok unna þóttumk vísum vilja frá; hitt ek hugða, at ek hafa mynda geð hennar allt ok gaman.100.
Så kom jag härnäst, men händiga var där vaktare alla vakna med brinnande ljus och burna käppar, så var mig bekymmerstigen känd.100.
Svá kom ek næst, at in nýta var vígdrótt öll of vakin með brennandum ljósum ok bornum viði, svá var mér vílstígr of vitaðr.101.
Också nära morgonen, när jag var åter kommen, då var salfolket somnat; en hynda jag då fann därinne hyggliga kvinnan bundit på bäddarna.101.
Auk nær morgni, er ek var enn of kominn, þá var saldrótt of sofin; grey eitt ek þá fann innar góðu konu bundit beðjum á.102.
Mången god mö, om man grundligt synar, är hal mot herre; då jag det rönte, när kloka råd gjorde jag av fruns flärder; med varje sin vanära angrep mig den visa mön, och inget hade jag av frun.102.
Mörg er góð mær, ef görva kannar, hugbrigð við hali; þá ek þat reynda, er it ráðspaka teygða ek á flærðir fljóð; háðungar hverrar leitaði mér it horska man, ok hafða ek þess vettki vífs.III.
III.
Gunnlod mig gav på guldröd stol dyrbara mjödets dryck (© Andreas Rasch 2019)
103.
I hemmet en glad gubbe och bland gäster munter, sansad skall han vara av sig, minnesrik och munvig, om han vill mångklok vara, ofta skall han gott få; förfärlig fåne heter, den som föga kan säga, det är den ovises art.103.
Heima glaðr gumi ok við gesti reifr, sviðr skal um sik vera, minnigr ok málugr, ef hann vill margfróðr vera, oft skal góðs geta; fimbulfambi heitir, sá er fátt kann segja, þat er ósnotrs aðal.104.
Den åldriga jätten jag sökte, nu är jag åter kommen; föga fick jag tigande där; med många ord mälte jag min framgång i Suttungs salar.104.
Inn aldna jötun ek sótta, nú em ek aftr of kominn; fátt gat ek þegjandi þar; mörgum orðum mælta ek í minn frama í Suttungs sölum.105.
Gunnlod mig gav på guldröd stol dyrbara mjödets dryck; ond avgäld lät jag henne efteråt ha för sitt hederliga hjärta, för sitt svåra sinne.105.
Gunnlöð mér of gaf gullnum stóli á drykk ins dýra mjaðar; ill iðgjöld lét ek hana eftri hafa síns ins heila hugar, síns ins svára sefa.106.
Med Rates mun lät jag mig inrymmas och genom grus gnaga; över och under stod mig jättars vägar, så hättade jag huvudet till.106.
Rata munn létumk rúms of fá ok um grjót gnaga; yfir ok undir stóðumk jötna vegir, svá hætta ek höfði til.107.
Väl köpt rodnad har jag väl nyttjat, föga är för klok saknad, för att Odröre är nu upp kommen på mäns helgade jord.107.
Vel keypts litar hef ek vel notit, fás er fróðum vant, því at Óðrerir er nú upp kominn á alda vés jarðar.108.
Jag tvivlar på, att jag vore ännu kommen ur jättars gårdar, om jag Gunnlod inte nyttjat, inne hos god kvinna, den som jag lade arm över.108.
Ifi er mér á, at ek væra enn kominn jötna görðum ór, ef ek Gunnlaðar né nytak, innar góðu konu, þeirar er lögðumk arm yfir.109.
Den följande dagen gick frosttursar Den Höges råd att fråga i Den Höges hall; om Bölverk de sporde, om han var bland gudar kommen eller hade honom Suttung söndrat.109.
Ins hindra dags gengu hrímþursar Háva ráðs at fregna Háva höllu í; at Bölverki þeir spurðu, ef hann væri með böndum kominn eða hefði hánum Suttungr of sóit.110.
Ringed Odin, tror jag, att han svurit har; vad skall hans trolovade tro? Suttung sviken han gick sumlan ifrån och Gunnlod grät.110.
Baugeið Óðinn, hygg ek, at unnit hafi; hvat skal hans tryggðum trúa? Suttung svikinn hann lét sumbli frá ok grœtta Gunnlöðu.IV.
IV.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager (© Andreas Rasch 2019)
111.
Tid är att tälja i talarens stol vid Urds brunn, såg jag och teg jag, såg jag och tänkte jag, lyssnade jag på mäns mål; om runor hörde jag dem tala, inte teg de om råd vid Den Höges hall, i Den Höges hall hörde jag sägas så:111.
Mál er at þylja þular stóli á Urðarbrunni at, sá ek ok þagðak, sá ek ok hugðak, hlýdda ek á manna mál; of rúnar heyrða ek dœma, né of ráðum þögðu Háva höllu at, Háva höllu í heyrða ek segja svá:112.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: stig du inte om natten om ej efter nyheter du spanar eller du söker inom dig utomhus.112.
Ráðumk þér, Loddfáfnir, at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: nótt þú rís-at nema á njósn séir eða þú leitir þér innan út staðar.113.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: hos mångkunnig kvinna skall du inte i famnen sova, så att hon låser dig i leder.113.
Ráðumk þér, Loddfáfnir, at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: fjölkunnigri konu skal-at-tu í faðmi sofa, svá at hon lyki þik liðum.114.
Hon så bereder, att du beaktar inte tingets eller furstens tal; mat du ej önskar och ingen mans gamman, du far sorgfylld att sova.114.
Hon svá gerir, at þú gáir eigi þings né þjóðans máls; mat þú vill-at né mannskis gaman, ferr þú sorgafullr at sofa.115.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: annans kvinna tjusa dig aldrig till förtrogen vän.115.
Ráðumk þér, Loddfáfnir, at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: annars konu teygðu þér aldregi eyrarúnu at.116.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: på fjäll eller fjord, om färdas du längtar, få tag på fin föda.116.
Ráðumk þér, Loddfáfnir, at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: á fjalli eða firði, ef þik fara tíðir, fásktu at virði vel.117.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: illvillig man låt du aldrig olyckor av dig veta, för att av illvilliga män får du aldrig gengäldat goda känslor.117.
Ráðumk þér, Loddfáfnir, at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: illan mann láttu aldregi óhöpp at þér vita, því at af illum manni fær þú aldregi gjöld ins góða hugar.118.
Vasst bita jag såg en man illvillig kvinnas ord; bedräglig tunga blev honom till bane och dock inte över sanna saker.118.
Ofarla bíta ek sá einum hal orð illrar konu; fláráð tunga varð hánum at fjörlagi ok þeygi of sanna sök.119.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: vet du, om du en vän äger, den som du tror väl om, far du att finna ofta, för att ris växer och resligt gräs på väg, som ingen träder.119.
Ráðumk þér, Loddfáfnir, at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: veiztu, ef þú vin átt, þanns þú vel trúir, far þú at finna oft, því at hrísi vex ok hávu grasi vegr, er vættki treðr.120.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: en god man tjusa dig med glädjerunor och ta hjälpgalder, medan du lever.120.
Ráðumk þér, Loddfáfnir, at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: góðan mann teygðu þér at gamanrúnum ok nem líknargaldr, meðan þú lifir.121.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: med vän din var du aldrig först att frändskap slita; sorg äter hjärtat, om du ej når att säga åt någon allt ditt sinne.121.
Ráðumk þér, Loddfáfnir, at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: vin þínum ver þú aldregi fyrri at flaumslitum; sorg etr hjarta, ef þú segja né náir einhverjum allan hug.122.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: skifta ord skall du aldrig med ovis apa,122.
Ráðumk þér, Loddfáfnir at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: orðum skipta þú skalt aldregi við ósvinna apa,123.
För av illvillig man ska man aldrig god lön få, men en god man ska dig redigt skaffa lugn hjälp för lov.123.
Því at af illum manni mundu aldregi góðs laun of geta, en góðr maðr mun þik gerva mega líknfastan at lofi.124.
Släktskap är då blandat, envar som förtälja till annan alla tankar; allt är bättre än att bedräglig vara; den är ej andras vän, som lögn säger.124.
Sifjum er þá blandat, hverr er segja rœðr einum allan hug; allt er betra en sé brigðum at vera; er-a sá vinr öðrum, er vilt eitt segir.125.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: tre ord slunga skall du inte med sämre man; ofta den bättre bräcks, då som den sämre strider.125.
Ráðumk þér, Loddfáfnir at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: þrimr orðum senna skal-at-tu þér við verra mann; oft inn betri bilar, þá er inn verri vegr.126.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: var du ej skomakare eller spjutsmidare, om inte du till dig själv ser: skorna är skapade illa eller spjutet vare vrångt. då är dig våda väntad.126.
Ráðumk þér, Loddfáfnir at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: skósmiðr þú verir né skeftismiðr, nema þú sjalfum þér séir: skór er skapaðr illa eða skaft sé rangt, þá er þér böls beðit.127.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: varhelst du ondska känner, kalla du det för ont och giv ej dina fiender frid.127.
Ráðumk þér, Loddfáfnir at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: hvars þú böl kannt, kveð þú þér bölvi at ok gef-at þínum fjándum frið.128.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: åt ont förnöjd var du aldrig, men gläd dig åt gott som du får.128.
Ráðumk þér, Loddfáfnir at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: illu feginn ver þú aldregi, en lát þér at góðu getit.129.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: uppåt blicka skall du ej i drabbning, — snarlik stolle bli mäns söner, — såvida dig inte herrar förhäxar.129.
Ráðumk þér, Loddfáfnir at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: upp líta skal-at-tu í orrostu, — gjalti glíkir verða gumna synir, — síðr þitt of heilli halir.130.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: om du önskar dig en god kvinna åkalla glädjerunor och få fägnad därav, fagert skall du lova och låta det fast vara; led blir ingen av gott, om gåvas.130.
Ráðumk þér, Loddfáfnir at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: ef þú vilt þér góða konu kveðja at gamanrúnum ok fá fögnuð af, fögru skaltu heita ok láta fast vera; leiðisk manngi gótt, ef getr.131.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: varsam ber jag dig vara och inte för varsam; var du med öl varsammast och med annans kvinna och med detta det tredje, att tjuvar inte lurar dig.131.
Ráðumk þér, Loddfáfnir at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: varan bið ek þik vera ok eigi ofvaran; ver þú við öl varastr ok við annars konu ok við þat it þriðja, at þjófar né leiki.132.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: till spe eller skratt ha du aldrig gäst eller fotgängare.132.
Ráðumk þér, Loddfáfnir at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: at háði né hlátri hafðu aldregi gest né ganganda.133.
Ofta vet otillräckligt, de som sitta innanför, hur är dess kynne, som komma; en man är ej så god, att men inte finnas, eller så illa, att till intet duger.133.
Oft vitu ógörla, þeir er sitja inni fyrir, hvers þeir ro kyns, er koma; er-at maðr svá góðr, at galli né fylgi, né svá illr, at einugi dugi.134.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: åt gråhårig talare hånskratta du aldrig, ofta är gott, det som gamla säga; ofta ur skrumpnade skinn skärpta ord komma, de som hänger med hud och skyggar bland skinn och vaggar med våndosöner.134.
Ráðumk þér, Loddfáfnir at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: at hárum þul hlæ þú aldregi, oft er gótt, þat er gamlir kveða; oft ór skörpum belg skilin orð koma, þeim er hangir með hám ok skollir með skrám ok váfir með vílmögum.135.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: gäst du ej glåpa eller vid grinden avhysa; bemöt du den eländige väl.135.
Ráðumk þér, Loddfáfnir at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: gest þú né geyja né á grind hrekir; get þú váluðum vel.136.
Rejält är det tvärslå, som resa sig skall att alla låsa upp; ring ska du ge, annars ber jag i sinnet åt dig lidande i alla leder.136.
Rammt er þat tré, er ríða skal öllum at upploki; baug þú gef, eða þat biðja mun þér læs hvers á liðu.137.
Jag råder dig Loddfafner, att du råd tager, — nyttja må du, om du tar dem, de gör dig gott, om du får dem —: varhelst du öl dricker, välj dig jords makt, ty jord tar emot berusning, och eld vid sjukdom, ek vid förstoppning, ax vid häxkonst, fläder vid husfejd, — fejdlysten ska åt månen kalla, — bete vid bettsot, och vid bekymmer runor, fastmark skall ta emot flod.137.
Ráðumk þér, Loddfáfnir at þú ráð nemir, — njóta mundu, ef þú nemr, þér munu góð, ef þú getr —: hvars þú öl drekkir, kjós þér jarðar megin, því at jörð tekr við ölðri, en eldr við sóttum, eik við abbindi, ax við fjölkynngi, höll við hýrógi, — heiftum skal mána kveðja, — beiti við bitsóttum, en við bölvi rúnar, fold skal við flóði taka.V.
V.
Jag vet, att jag hängde i vindpinat träd (© Andreas Rasch 2019)
138.
Jag vet, att jag hängde i vindpinat träd nio hela nätter, av spjut sårad och given åt Odin, själv åt mig själv, — på det trädet, som ingen vet, var hans rötter ränner.138.
Veit ek, at ek hekk vindga meiði á nætr allar níu, geiri undaðr ok gefinn Óðni, sjalfr sjalfrum mér, — á þeim meiði, er manngi veit, hvers hann af rótum renn.139.
Bröd mig ej mättade ej heller bägare; ner jag skådade, upp tog jag runor, ylande tog, jag föll åter därifrån.139.
Við hleifi mik sældu né við hornigi; nýsta ek niðr, nam ek upp rúnar, œpandi nam, fell ek aftr þaðan.140.
Frodiga sånger nio tog jag av den frejdades söner Böltorns, Bestlas fader, och jag dryck fick det dyrbara mjödet, öst ur Odröre.140.
Fimbulljóð níu nam ek af inum frægja syni Bölþorns, Bestlu föður, ok ek drykk of gat ins dýra mjaðar, ausinn Óðreri.141.
Då blev jag fruktsam och förståndig att vara och växa och ha det väl; ord av mitt ord letade ord, gärning av min gärning letade gärning.141.
Þá nam ek frævask ok fróðr vera ok vaxa ok vel hafask; orð mér af orði orðs leitaði, verk mér af verki verks leitaði.142.
Runor må du finna och rådiga stavar, mycket stora stavar, mycket stinna stavar, som mäktiga skalden målade och stora gudar skapade och gudars Hropt ristade.142.
Rúnar munt þú finna ok ráðna stafi, mjök stóra stafi, mjök stinna stafi, er fáði fimbulþulr ok gerðu ginnregin ok reist Hroftr rögna.143.
Odin för asar, och för alver Dain, Dvalin så för dvärgar, Asved för jättar, jag ristade själv somliga.143.
Óðinn með ásum, en fyr alfum Dáinn, Dvalinn ok dvergum fyrir, Ásviðr jötnum fyrir, ek reist sjalfr sumar.144.
Vet du, hur du rista skall? Vet du, hur du råda skall? Vet du, hur du färga skall? Vet du, hur du fresta skall? Vet du, hur du bedja skall? Vet du, hur du blota skall? Vet du, hur du sända skall? Vet du, hur du söndra skall? —144.
Veiztu, hvé rísta skal? Veiztu, hvé ráða skal? Veiztu, hvé fáa skal? Veiztu, hvé freista skal? Veiztu, hvé biðja skal? Veiztu, hvé blóta skal? Veiztu, hvé senda skal? Veiztu, hvé sóa skal? —145.
Bättre är obett än vare överblotat, alltid gåva sig gottgöra; bättre är osänt än vare översöndrat. Så Tunder ristade före folks uppkomst, där han upp reste sig, när han åter kom.145.
Betra er óbeðit en sé ofblótit, ey sér til gildis gjöf; betra er ósent en sé ofsóit. Svá Þundr of reist fyr þjóða rök, þar hann upp of reis, er hann aftr of kom.VI.
VI.
Den kan jag den tolfte: om jag ser uppe i ett träd gunga galglik (© Andreas Rasch 2019)
146.
De sånger kan jag, som kan ej furstens kvinna och ingens son. Hjälp heter en, och den dig hjälpa må vid skulder och sorger och allsköns smärtor.146.
Ljóð ek þau kann, er kann-at þjóðans kona ok mannskis mögr. Hjalp heitir eitt, en þat þér hjalpa mun við sökum ok sorgum ok sútum görvöllum.147.
Den andra kan jag, som tarvar mäns söner, vilka vill som läkare leva.147.
Þat kann ek annat, er þurfu ýta synir, þeir er vilja læknar lifa.148.
Den tredje kan jag: om min saknad blir stor av bindsle för mina bekämpare, eggar jag avtrubbar mina fienders, ej biter deras vapen eller stavar.148.
Þat kann ek þriðja: ef mér verðr þörf mikil hafts við mína heiftmögu, eggjar ek deyfi minna andskota, bíta-t þeim vápn né velir.149.
Den kan jag den fjärde: om åt mig förkämpar bär band för ben och armar, så jag gal, att jag gånga må, sprätter från mina fötter fjättrar, och från händer hinder.149.
Þat kann ek it fjórða: ef mér fyrðar bera bönd at boglimum, svá ek gel, at ek ganga má, sprettr mér af fótum fjöturr, en af höndum haft.150.
Den kan jag den femte: om jag ser av förargelse skjuten pil i folket ila, flyger han ej så stint, att jag ej stävjar, om jag honom med synen ser.150.
Þat kann ek it fimmta: ef ek sé af fári skotinn flein í folki vaða, flýgr-a hann svá stinnt, at ek stöðvig-a-k, ef ek hann sjónum of sék.151.
Den kan jag den sjätte: om mig en man sårar med rått träds rötter, och den herre, som åt mig kväder hat, skada äter denne hellre än mig.151.
Þat kann ek it sétta: ef mik særir þegn á vrótum hrás viðar, ok þann hal, er mik heifta kveðr, þann eta mein heldr en mik.152.
Den kan jag den sjunde: om jag ser i högan låga sal kring stolsbröder, den brinner ej så brett, att jag honom inte bärgar; den kan jag galder att gala.152.
Þat kann ek it sjaunda: ef ek sé hávan loga sal of sessmögum, brennr-at svá breitt, at ek hánum bjargig-a-k; þann kann ek galdr at gala.153.
Den kan jag den åttonde, som för alla är nyttigt att förnimma: varhelst hat växer bland hjältars söner, det må jag brått bättra.153.
Þat kann ek it átta, er öllum er nytsamligt at nema: hvars hatr vex með hildings sonum, þat má ek bœta brátt.154.
Den kan jag den nionde: om nöd står inför mig att bärga mitt flytande fartyg, vind jag stillar vågen uppå och söver hela havet.154.
Þat kann ek it níunda: ef mik nauðr of stendr at bjarga fari mínu á floti, vind ek kyrri vági á ok svæfik allan sæ.155.
Den kan jag den tionde: om jag ser trollpackor leka i luften, jag så verkar, att de vilse fara från sina egna skepnader, från sina egna själar.155.
Þat kann ek it tíunda: ef ek sé túnriður leika lofti á, ek svá vinnk, at þær villar fara sinna heimhama, sinna heimhuga.156.
Den kan jag den elfte: om jag ska till drabbning leda långtida vänner, under skölden jag gal, och de med själskraft fara hela till härnad, hela från härnad, komma de hela därifrån.156.
Þat kann ek it ellifta: ef ek skal til orrostu leiða langvini, und randir ek gel, en þeir með ríki fara heilir hildar til, heilir hildi frá, koma þeir heilir hvaðan.157.
Den kan jag den tolfte: om jag ser uppe i ett träd gunga galglik, så jag ristar och i runor färgar, att den gubben går och mäler med mig.157.
Þat kann ek it tolfta: ef ek sé á tré uppi váfa virgilná, svá ek ríst ok í rúnum fák, at sá gengr gumi ok mælir við mik.158.
Den kan jag den trettonde: om jag ska ung man vräka vatten på, ska han ej falla, trots han i hären kommer, niger ej den herren för svärd.158.
Þat kann ek it þrettánda: ef ek skal þegn ungan verpa vatni á, mun-at hann falla, þótt hann í folk komi, hnígr-a sá halr fyr hjörum.159.
Den kan jag den fjortonde: om jag ska för mäns led räkna upp gudar, asar och alver jag kan alla särskilja; föga kan en ovis så.159.
Þat kann ek it fjögurtánda: ef ek skal fyrða liði telja tíva fyrir, ása ok alfa ek kann allra skil; fár kann ósnotr svá.160.
Den kan jag den femtonde, som gol Tjodröre dvärg framför Dellings dörr: styrka gol han åt asar, åt alverna framgång, vishet åt Hroptatyr.160.
Þat kann ek it fimmtánda, er gól Þjóðrerir dvergr fyr Dellings durum: afl gól hann ásum, en alfum frama, hyggju Hroftatý.161.
Den kan jag den sextonde: om jag vill den visa möns all glöd och gamman ha, väsen jag vänder för vitarmad kvinna, och allt hennes sinne jag snärjer.161.
Þat kann ek it sextánda: ef ek vil ins svinna mans hafa geð allt ok gaman, hugi ek hverfi hvítarmri konu, ok sný ek hennar öllum sefa.162.
Den kan jag den sjuttonde, att mig må sent fjärma den flickaktiga mön. Dessa sånger må du, Loddfafner, länge vara utan; dock vare dig gott, om du griper, nyttiga, om du förnimmer, ett måste, om du mottar.162.
Þat kann ek it sjautjánda, at mik mun seint firrask it manunga man. Ljóða þessa mun þú, Loddfáfnir, lengi vanr vera; þó sé þér góð, ef þú getr, nýt, ef þú nemr, þörf, ef þú þiggr.163.
Den kan jag den artonde, som jag aldrig lär ut till mö eller mans kvinna, — allt är bättre, som man ensam kan; med det följer sångernas slut, — förutom den allena, som mig med armen famnar, eller min syster vare.163.
Þat kann ek it átjánda, er ek æva kennik mey né manns konu, — allt er betra, er einn of kann; þat fylgir ljóða lokum, — nema þeiri einni, er mik armi verr, eða mín systir sé.164.
Nu är den Höges tal kvädna i den Höges hall, omistliga för mäns söner, onödiga för jättars söner; hell den, som kvad, hell den, som kan, nyttja den, som förstod, hell, de som lyssnade.164.
Nú eru Háva mál kveðin Háva höllu í, allþörf ýta sonum, óþörf jötna sonum; heill sá, er kvað, heill sá, er kann, njóti sá, er nam, heilir, þeirs hlýddu.Kommentarer till texten
33:3. "kynnis", "bjudning"; gen. av kynni (kynne, omständighet, frände, vänlig visit). Ordet syftar egentligen endast på en visit hos någon man känner väl, men att det bjuds på mat är här underförstått.
39:5. G. Jónsson skriver här "svági [glöggvan] at leið sé laun, ef þægi", "så [snål] ...". I Codex Regius står här endast "svági at leið sé laun, ef þægi".
49:1. "Váðir", "våderna"; pl. av váð (tygstycke, kläder). Jag valde här det mer obskyra, eller poetiska, ordet våd för att kunna behålla rimmet. Betydelsen är dock densamma, och orden är besläktade med varandra.
59:2-3. "sá er á yrkjendr fáa, ok ganga síns verka á vit", "den yrkesman som lyckas, och gå sin skrift att skapa". yrkjendr är en nominalisering av verbet yrkja (att arbeta, plöja, odla; att skriva poesi eller prosa). Det kan översättas som "arbetare", "yrkesman", likaväl som "poet" eller "diktare". "verka" är ack. av verki (diktande). För en mer djupgående kommentar, se Y. Kodratoffs analys av strofen, efter vilken min tolkning är baserad.
62:6. "á formælendr fáa", "äger få förespråkare"; Codex Regius anger frasen som "á formælendr fá". "fá" kan tolkas på olika sätt i denna strofen, antingen som pl. av adjektivet fár (få, föga; kylig), eller som verbet fá som har en uppsjö av olika betydelser, där betydelserna: "att få", "att ta", nog passar bäst i sammanhanget. "á" är också problematiskt då det antingen kan vara prepositionen á (på, i, till, av, om) eller 3 sing. pres. ind. av verbet eiga (att äga). Frasen kan alltså även tolkas som "på förespråkare (vill) få (tag)", vars innebörd är snarlik min valda tolkning. Möjligen kan man här också läsa "äger kyliga förespråkare".
96:2. "í reyri", "på ett röse"; dat. av reyrr (röse; vass), jfr. svenska rör. Strofen kan alltså läsas som att Odin sitter och väntar på sin älskade antingen på ett röse, eller i vassen. Den sistnämnda tolkningen kastar ett helt annan sken över Odins förehavanden. Jag föredrog den förstnämnda.
99:6. "geð", "glöd"; Ordet geð (sinne, vett, art, tycke) har jag på andra ställen i texten oftast återgett som "sinne", då detta ter sig som den mest bokstavliga översättningen. Här använde jag en mer poetisk synonym för att kunna behålla strofens rim.
100:3. "vígdrótt", "vaktare"; av víg (strid, krig, mord) + drótt (folk, hushåll, här, vakt).
106:1. "Rata munn", "Rates mun"; Rate är en borr som Odin förmår jätten Bauge att använda, för att borra ett hål genom berget så att Odin kan ta sig in till Suttungs salar, jfr. Skáldskaparmál.
107:4. "Óðrerir", "Odröre"; Odröre är poesins mjöd, som Odin lurar till sig av jätten Suttung i detta avsnitt, jfr. Skáldskaparmál.
109:5. "Bölverki", "Bölverk"; dat. av Bölverkr, det namn som Odin använder när han gästar Suttung. Av bǫl (ondska, olycka) + verka (att verka, utföra).
134:12. "váfir með vílmögum", "vaggar med våndosöner"; "vílmögum", pl. dat. av vílmögr, som är bildat av víl (veklagan, misär) + mǫgr (son). Detta syftar säkert på hängda män, jfr. "váfa virgilná", "gunga galglik" (157:3).
145:6. "Þundr", "Tunder", är ett av Odins namn.
158:3. "verpa vatni á", "vräka vatten på"; verpa (att kasta, täcka) ger en ganska våldsam bild av någon som vräker en mängd vatten på någon. Här ska säkert förstås en beskrivning av skyddande magi som utförs genom att man stänker vatten på den som ska omfattas av besvärjelsen, men möjligen att det faktiskt gick mer häftigt till än så.
160:6. "Hroftatý", "Hroptatyr", är en kenning för Odin.
<- Till toppen<- Till Den poetiska Eddan